Aftonbladet – 12 augusti 1847, sida 2

0 SU FEMTONDE KAPITLET. Fyra år voro förflutna. Under den tiden hade jorden nånga gånger öppnat sitt sköte och emottagit minga al ina barn. Seton var ej mer. Och redan på andra året efter nyss mförmälde tilldragelser täckte mullen qvarlefvorna af den dle, vördnadsvärde Flodman, som med sant kristligt mod åg dödens lia höjas; han fruktade den ej. Han njöt den ällheten att se sin sista suck upphemtas af trogna vänner Jans långsamma aftynande hade gifvit prostinnan, Gusta! ch Albertina tid att besöka honom. Han tröstade dem, ch i synnerhet sin gråtande maka, med evangelium om Christi förklaring. I dess glans skole vi igenkänna hvarndra och dermed skall trogen kärlek belönas. Förgälves sökte prostinnan och hennes barn öfvertals len gamla, ensam qvarlemnade, gumman att åtfölja dem och njuta den tröst, som vänskapen så villigt skänker. . Nej, svarade hon, här vill jag lefva, här vill jag dö Mina beskedliga sockenbor skänka mig en liten plats, der ag stadigt vill hafva min mans graf, som äfven skall blifvs min, i sigte. Min sorg är djup, men ej bitter. Min mar iterkommer väl ej till mig, men jag går säkert till honom hvart steg för mig närmare till bans möte. Dyster och med tystnad förnam prostinnan sin vän ord . .. de vidrörde en öm sträng i hennes hjerta. Men jag har öfvergifvit min... ., utbrast hon omsider Säg icke så, goda syster! svarade Malla. De likastc förbållanden blifva ofta de mest olika. Syster åtföljde sin barn, och väl eder alla, att så skedde! Visst anser ja Albertina som mitt bjertas dotter, men, Gudi lofvad! bo1 har mig ej af nöden. Utom dess var syster blott någr: och femtio år, jag är sjuttio. Det bräckta röret tål inge! omflyttning; det skulle blott vissna förr, än om det stå qvar på den svaga roten ... På sin mans :dödsdag följande år inslumrade hon til den eviga friden. Få månader efter Setons död satt den lilla vänskaplig cirkeln tillsammans omkring thebordet.. Den bestod a Albert, prostinnan, Gustaf och Albertina, jemte en un man, som tycktes vara medlem af familjen, så vänskaplig var deras bemötande mot honom, så otvunget hans sät att vara: det var informatorn åt sonen i huset, den yng ste Albert, som på golfvet lekte med sin tvååriga syste Johannz2. Betjenten kom in och kmnade Gustaf ett bref.: Det är till dig, Albertinalx Ifrån Louise? ...