RECENSENTHUMA NITET. Under denna rubrik meddelade Posttidningen för i lördags åtskilliga citation-r, utplockade ur en recension i Aftonbladet öfver hr Theorells -sista brochyr, hvilka hon synes anse såsom bevis på bristande humanitet. Om vi, följande Posttidningens exempel, ur den Theorellska brochyren sammanplockade alla mindre höfviska uttryck och beskyllningar, kraftord och smädelser, så skulle jemförelsen icke lända till hr Theorells fördel. Men härvid får en rältvis granskning icke stanna; hvarje opartisk läsare skall säkert ej lägga oss till last om vi, i följd af hr Theorells inhumana beteende mot herrar Geijer och Richert, samt mot sina antagonister i allmänhet, icke haft nog lena termer till hands mot en författare, som sjelf visat sig så litet böjd för moderation. Följande lilla prof på hr Theorells humanistiska skrifställeri torde tillfyllest bevisa, att iftonbladsrecensenten icke begått någon orättvisa, då han förebrålt hr Theorell att lägga för litet band på sitt framstående begär att klandra och fördöma sina motståndare. Detta är, säger hr Theorell om en punkt af de Geijerska föreläsningarna, en af de historiska upptäckter, som förskaffat hr Geijer ,det namn af stor man, som efter hans död blifvit honom tillerkändt af Aftonbladetr, ett loford, hvaruti hr Theorell för ingen del instämmer, emedan han söker bevisa, att den historiska upptäckten, hvarom ban ordar,är ven så stor villfarelse och en så ymnig källa till villfarelser, att de kunde blifva en fläck på det vackraste författarenamn. Här var då tillfälle för storheten att framträda. Huru shar hon dokumenterat sig?, — — Slutstrofen af hr Theorells svar på denna fråga lyder som följer: Men om nu så är (att nemligen hr Geijer hear orätt), och det kan ej annorslunda vara, derest icke all verldens historia ;skall af den Geijerska upptäckten tillintetgöras; är det då en stor förtjenst att hafva framkommit med ett så irrigt begrepp, så omöjligt att antaga för någon, som ej är alldeles rå i historien? Långt ifrån att här nigenkänna den store historieskrifvaren, frestas pman icke snarare att misstro hela hans hiphistoriska synförmåga ?, Hr Theorells deduktion leder alltså derbän, att han anser sig hafva fillintetgjort den Geijerska reputationen, bevisat hans råhet i historien, satt en gräns för förtroendet till hans historiska synförmågar och kastat ven fläck på det veckraste förfatfarenamn. Här var då ett tillfälle för (den Theorellska) storheten att uppträda; huru har hon dokumenterat sig? — Månne genom sin humanitet? — — — Kära Posttidning! bosvara först uppriktigt denna fråga och predika sedan korståg mot recensentens bristande humanitet! FT