Han upplyfte henne, slöt henne i sina armar, bortkysste hennes tårar... O, min Antoine! du deltager i min djupa smärta, du älskar mig då ännu? s Hvilken fråga? Om jag älskar dig! Ömma, älskade maka, förlåt din Antoine ett ögonblicks kallsinnighet! I smärtans moment känner man först, hvad en makas tröst, en makas kärlek är... Här, inför en faders stoft... Vi vilja ej följa honom längre, ej afhöra hans falsk. eder. I fordomtima styrkte man under torturen det arma offret med vin, så att det måtte erbålla krafter att uthärda plågorna: för Charlotte voro Adelheims kyssar och försäkringar ett sådant medel. Det arma qvinnohjertat är så vekt, så svagt danadt, att det, fastän r-dan bedraget, alltid låter sig dåras af den, som en gång lyckats vinna dess kärlek. Andamålet med denna fars var icke annat, än att genom dottren få makt med modren och på det sättet hindra den sednare att anförtro sina affärer åt någon annan. Han lyckades. Kommerserådinnan antog bonom till god man — men deraf hade han föga hugnad. Albert Asplund framträdde på skådeplalsen. TOLFTE KAPITLET. : Andra dagen efter begrafningen stodo Seton och en lagkarl helt tidigt om morgonen i grefvens förmak. Gå, sade Seton till betjenten, och anmäl för er herre, att tvenne män vilja tala med honom i en ytterst vigtig affärl Betjenten mätte honom från hufvud till fot, med stors ögon och försmädlig min. I går gafs det fri förtäring, då skulle ni ha kommil! hit; men, på det ni inte skail gå alldeles lottlös hän, si se härl) Han räckte honom en dubbel slant. Jag tackar! jag försktar ingen penning, buru ringa der ock må varal svarade Seton, och stoppade slanten i fickan