Aftonbladet – 11 augusti 1847, sida 1

ä Se så, min söta du!. sade Louise och drog Albertina med sig... ser du, så vacker och treflig våning du har? IGubben Seton lemnade mig öppet kreditiv, med förklaring, latt jag skulle inrätta allt efter din smak, och ått du skulle bo som en rik mans dotter. I Albertina utbrast i tacksägelser och loford, dem Louise ;sannerligen förtjenade för sitt arrangement. Så fint hade bon funnit gränsen, utan att öfverskrida den, der välmågan jupphör och prål och öfverflöd intaga dess plats. I . ELFTE KAPITLET. Morgonen efter sin återkomst till Stockholm infann sig .Seton hos öfverståtbållaren. Så att han verkligen är återunnen...?n Ja, och har räddat sig genom att förneka menniskans högsta gåfva, förnuftet. Seton berittade nu Alberts sednare öden. Äro den olyckliges sinnen rubbaide?x . Herr baron, på den frågan kan svaras både ja och nej. Han bar fullkomlig reda på allt... han känner sig sjelf joch sina öden... kärleken till sin hustru, jag kan gerna kalla henne så, har han öfverflyttat på sin dotter och dotterson. Men hans bemödande att ställa sig tokig, för att insöfva sin fångvaktare, har inverkat menligt på hans förstånd. Han talar ganska redigt om hvarjehanda, men ien hast förmörkas hans sinnen, han far med handen öfver sin panna, tårar fylla hans ögon, och... dessa tårar gråter ban öfver sina förföljare. Sjelfyve Bergs grymheter hafva ej förmått aflocka denna milda natur en förbannelse.n På sin bror har han blifvit grymt hämnad -. . svarade Sparren dystert. Vi stötte på hans likprocession .-..s Hvad säger ni? Sutto ni i den vagnen, som följde så tätt efier den? Förlåt, att jag afbröt... Herr baron talade om hämnad...