Aftonbladet – 11 augusti 1847, sida 1

hennes omgifning i sina böner. Hon hoppades att, om förr, åtminstone i jul få besöka dem. I. Ju närmare de nalkades Stockholm, desto oroligare ble den gamle Albert. Huru skell min bror emottaga mig?, yttrade han stän digt och jemnat. Skall han på nytt bortröfva mig, oc innesluta mig på något ställe, dit hvarken vänskap elle barnslig kärlek hitta vägen till min räddning ? Denna tanke sysselsatte honom så och ökade till de grad hans oro, att hon ett par gånger bad dem vända om och knappt lät lugna sig af Setons och Albertinas förenad bemödanden. Är det grossbandlar Seton? frågade besökaren vid tullen Ja.n Hen öfverlemnade då ett bref från Gustaf, som under rättade om, att han hyrt våningen en trappa upp isamm hus, de förut bebott. I baksätet åkte Albertina och hennes far. Fåfängt bade bon bedt sin farbror, som hon pu kallade Seton, intag: hennes plats och låta henne åka baklänges. Detta stridd mot den besynnerliga gubbens chevalereska grundsatser. Min kära Albertina!, szde han, du måtte ha mycke släta tankar om min uppfostran och mitt lefnadsvett, som tror mig i stånd till en sådan ohöflighet!, Å Man kom ner på Regeringsgatan, då en lång likproces -ion, som just höll på alt ordnas, tvingade dem att stadna TH sin stora förvåning sågo de grefve Adelheim gå i sorgen. Hvem var den döde? Sston och Albertina sågo betydelsefullt på hvarann. Hul, sade den gamle Albert, der begrafva de någon... kanhända såsom de begrofvo mig ... Min älskade far!, afbröt hodom Alb2rtiina och kysste hans hand. Gud ske lof!... få äro de, som undergåltt ert bittra öde... tänk icke mera derpå; lät min vördnad, min lydnad och ömhet förjaga dessa dystra hågkomsterl