—— rr medi en utsväfvande qvinna, och att till hans vederfående nödvändigt vore, att qvinspersonen Johanna Bergman alldeles utestängdes ifrån hans umgänge. Emot denna köpta dom egde ingen appell rum... Fjorton dagar derefter låg ban på bår. Hon bönföll att få se den döde, då man skiljt henne från den lefvande. Berg rådde att samtycka dertill, och förde henne till likkistan. Så var då för honom hämndens ljufva timma slagen... han blundade och njöt den med en helvetisk fröjd. Johanna stod vid Alberts stoft... mållös... utan en enda svalkande tår i det brinnande ögat... Äfven Bergs hjerta brann; han hoppades åter få kalla denna sköna qvinna sin. Hastigt skakades hela hans kropp af en oemotståndlig darrning. För Guds skull kom! hviskade han; klockan slår elfvaln Han mera bar, än ledde, ut den olyckliga och öfverlemnade henne i en medföljande qvinnas vård. Sjelf sprang ban in till fabrikören, hvilken just var på vög att gå till sings. Han talade ej, han hviskade endast tvenne ord... Fabrikören spratt till... Bergs ögon voro nästan försvunna... fabrikörens stodo. vidöppna... de ilade begge till likrummet. Hvilken syn mötte dem ej der! Liket satt halft upprätt i likkistan och skådade omkring sig med häpna, förvirrade blickar. Skynda! fort! Stryp honom! hviskade Berg. Asplund ryste. Nej! sade han omsider, vi föra bort honom! Tag honom då! sade Berg. Albert steg ur kistan och stod framför dem i sin svepning. Fabrikören rusade emot honom... snart voro hans svaga krafter öfvervunna. Han föll. Berg band till händer och fötter, och offret nedfördes i en källare Likkistan fylldes med stenar och begrofs tre dagar der iefter. — (Forts.) z CARL von ZEICEL M