maren skulle ega rätt endast att bifalla eller afslå hvad Andra kammaren i ofvannämnde hänseende l! föreslagit, d. v. s. ej hafva makt att något ändra eller jemnka af det som sistberörde kammare beslutat, hvarjemte intet nytt anslag eller någon ny skatt (som ej finnes intagen i 1843 års riksstat) skulle få iklädas en fortfarande egenskap eller i riksstaten införas, med mindre än kamrarne hrar för sig jemväl under två föregångna lagtima riksdagar dertill samtyckt. Kommitten har ansett sig af förutfattade beslut förhindrad, att ens taga detta sistnämnda förslag i öfvervägande, och jag slutar min reservation med en protest häremot. Franz Schartau. Då en under flera veckor fortfarande sjuklighet gjort för mig omöjligt att före kommitttens åtskiljande afsluta den historiska framställning, hvilken blifvit mig serskildt uppdragen att afgifva, och jag anser mig skyldig att företrädesvis egna tiden åt dess skyndsamma fullbordande, måste jag inskränka min reservation till en allmän sammanfattning af de hufvudpunkter, uti hvilka jag ifrån kommitteens pluralitet varit skiljaktig, utan att inlåta mig i någon fullständigare utveckling. Kommitteen har för bildandet af riksförsamlingens Andre kammare antagit ett slags samfälda val, hvilka måhända rättare bordt hänföras under benämningen klassval, fastän klasserne icke blifvit bestämde efter yrken eller stånd, utan efter förmögenhet. Jag fäster mig imedlertid mindre vid benämningen, som må anses likgiltig, än vid den omständigheten, att det antagna valsättet förfelar ett af de ändamål, hvilka genom samfällda val åsyftas. Man har nemligen trott, att olika medborgareklassers sammanträde till gemensam utöfning af en vigtig medborgerlig rättighet skulle bidraga till utrotande af fördomar, hvilka till fosterlandets skada lägrat sig emellan dem, skulle lända till ömsesidig upplysning, skulle lära dem att förstå och värdera hvarandra, samt derigenom grundlägga och underhålla det inbördes förtroende, som utgör det oeftergifliga vilkoret för ett folks styrka. I det stället har kommitten söndrat de röstegande i tvenne så beskaffade afdelningar, att de till sin herrskande karakter utgöra, den ena en bondeklass, den andra en herreklass. Historia och erfarenhet hafva åtskilligt att förtälja om dessa klassers förhållande till hyarannan, om grundadt eller ogrundadt misstroende å den ena sidan, grundad eller ogrundad missaktning å den andra, och ehuru visserligen tiden i detta, såsom i andra hänseenden, har bortnött smången ojemnhet, torde det likväl vara betänkligt att, då andra klassfördelningar upphäfvas, i stället införa denna i den nya representationen. Man har ansett afskiljandet nödvändigt, för att åt bildningen och förmögenheten försäkra en tillbörlig inflytelse vid valen. Jag aktar så högt som någon bildningen och förmögenheten, der de äro förenade med karakter och förstånd, men anser dem böra verka genom egen inneboende kräft, icke genom främmande medel, ur hvilken synpunkt inflytelsen torde bättre befordras genom ömsesidig beröring, än genom afsöndring. Det föreslagna valsättet eger imedlertid en förtjenst, som saknas i föregående representationsförslag och hvilken jag villigt erkänner, att nemligen direkt valrätt blifvit medgifven åt de fleste medborgare, hvilka kunna anses densamma vuxna. Detta är likväl en fördel, som hade kunnat vinnas utan afvikelse från den samfällda valprincipen, om man icke hade bildat serskilda valkollegier af de direkt väljande, utan låtit dem, i egenskap af sjelfskrifna elektorer, hvar å sin ort sammanträda med de valde elektorerne, för att samfäldt förrätta riksdagsmannavalet. Derigenom hade äfven valsystemet i allmänhet blifvit enklare och beqvämare och, ibland annat, kostsamma och besvärliga resor till aflägsna valorter kunnat undvikas, hvilka utan tvifvel, i fall kommitteens förslag vunne framgång, skulle afskräcka många af den omedelbara valfördelningens medlemmar från utöfningen af deras valrätt. Till ofvan framställda anmärkning emot sjelfva grunden för det af kommitteen antagna valsystemet får jag bifoga tvenne, hvilka egentligen angå sättet för dess genomförande. Den första är riktad emot den antagna grundsatsen, att båda valafdelningarne skola välja lika många representanter. Detta antagande har gjort till en nödvändighet att sätta gränsen så lågt som möjligt, eller vid ett mantal, på det att åtminstone de båda valklassernas förmögenhetssummor måtte blifva någorlunda lika och derigenom det missförhållande till någon del motvägas, hvilket i alla fall gvarstår i afseende på antalet af röstegande, hvilket i den ena valfördelningen uppgår till ungefär 480,0600 och i andra till knappt 8000. Om man velat frånträda denna grundsats och låta antalet af representanter bestämmas i förhållande till icke endast förmögenheten, utan äfven de röstegandes antal, så hade gränsen kunnat sättas betydligt högre, såsom händelsen är i det af hrr Ankarsvärd och Richert utgifna representationsförslag, hvarigenom detta valsystem får ett helt annat utseende och nära nog sammanfaller med det samfällda. Den andra anmärkningen är rigtad emot röstberäkningen. Då den emellan valfördelningarne uppdragna gränsen för den ena af dem, nemligen den omedelbara, utgör en verklig census, hade den äfven, enligt min tanka, bort medföra samma verkan som en sådan, eller göra rösträtten lika för alla till denna fördelning hörande röstegande, så mycket hellre, som denna fördelning skall föreställa bildninogsklassen, inom hvilken en efter hemmanoch riksdalerstal uträknad rösträtt synes mindre passande. Det ihärdiga fasthållandet af sistnämnda endast i Sverige brukliga röstberäkningsgrund skall utan tvifvel för lång tid lägga hinder i vägen för all representationsförändring, emedan det nästan kan anses omöjligt att uppgöra röstskalor, hvilka icke på ett eller annat sätt gifva anledning till ändlösa tvister. Då imedlertid en så beskaffad röstberäkning af kommittn ansågs nödig, biträdde jag hr Schartaus förslag om en röst för hvart femte hemman, emedan det syntes mig bereda en framtida öfvergång till omröstning per capita. Hvad angår afdelningen för medelbara val, röstade jag för bibehållande af olika röstberäkning, under förhoppning att derigenom göra någon vidare censusbestämning öfverflödig, för hvilket ändamål likväl högst fyra röstgrader hade varit tillräcklige, i stället för de nu antagna sexton. Under loppet af öfverläggningarne har jag fått anledning att härutinnan ändra öfvertygelse och tror numera, lika med hrr Schartau och Sahlström, att votering per capita äfven inom denna afdelning hade bort antagas. I För väljande af riksförsamlingens förste kammare, Ihar kommittån föreslagit inrättandet af länsnämn