Aftonbladet – 7 augusti 1847, sida 1

och mer tycktes nedsjunka. Den våldsamma lidelsen för jhenne tilltog så häftigt, att den hotade hans förnuft, och Iden arma flickan måste bestå striden både mot sin älskare och sitt eget hjerta, Oskuldens genius manade henne att fly, men... den älskade var tillika hennes välgörare, hennes halfgud....: Fruktan och medlidande, i förening med kärlek, besegrade hennes motstånd... hon gaf vika för hans böner. Men med förfäran uppvaknade Albert ur denna korta sällhetsdröm . ... Johanna skulle bli mor. Och som en olycka aldrig kommer ensam, så hade hon äfven den underrättelsen att meddela honom, att frun, hos hvilken hon var inackorderad, på förmiddagen med största glädje omfamnat henne och omtalat, att hennes lycka nu vore gjord, emedan en hederlig man anmält sig såsom hennes friare, och denne man vore bokhållaren hos den rike fabrikör Asplund. Albert nedsjönk tillintetgjord. Väl hade han icke i sin kortsynthet mäktat genomskåda hela den afskyvärda afgrunden hos denna ränkfulla karakter, men han kände för! honom samma. instinktlika fasa, som dufvan måtte känna vid gladans annalkande. ; Stum omfamnade han Johanna. Den olycklige skulle igt mod att med henne, som var hans allt, störta sig i böljorna; men han var för-skygg att bryta en barbarisk mors och brors orättmätiga välde. . I denna nöd kom amman dem till hjelp. Hon bad dem ati icke förtvifla. Hon kände den frun, hos hvilken Jonanna var, omtalade för henne hela deras historia, och yckades att vinna fru Lagerströms deltagande för dem. De voro således räddade, åtminstone för ögonblicket. Som det ej felades: Albert penningar, var det ej svårt ör den nyssnämda frun att föregifva en resa, på hvilken Johanna lofvat åtfölja henne, och likväl i hemlighet uppehålla sig i Stockholm.! .