betjent, dels såsom skarpsynt kännare af den rörelse, hvar: förkofran borde utgöra ändamålet med heta färden. Hör du, Jeremias!, yttrade fabrikören vid afskedet du förstår, att, om du vill lära något, så får du på ut: ländsk botten ej låta ana, att du vet, huru en väfstol ser ut. Du måste framför allt gifva akt på bandstolarna och om möjligt är, huru de flammiga tygerna tillverkas! Jeremias bugade sig med ett förnöjdt smålecnde, och satte sig bredvid sin unga herre i vagnen. Med ett lika förnöjdt småleende satte sig fabrikören till bords. Frun, deremot, sam i tårar. Mannen talade om, huru vinsten af Bergs upptäckter mångfaldigt skulle betäcka resekostnaden. På min fabrik, tillade han, för att trösta sin fru, skola nu franska band också kunna väfvasl Aldrig, snyftade frun, skulle han fått fara, om jag kunnat föreställa mig saknaden så bitter! Hvad skall jag göra, för att skingra min mors sorg? hviskade i sitt bjerta den af alla förbisedde och glömde Albert. Det var under denna period hans bekantskap med Seton inträffade. Oaktadt skilnaden i ålder, blefvo de vänner. Ynglingens svärmiska svårmod tillvann honom Sko:tens hjerta; dennes allvar och innerlighet eröfrade Alberts Den flit, skicklighet och stadga, Albert visade, så vil på kontoret, som i fabriken, kunde icke undgå att väcka fadrens förtroende och bevågenhet, och äfven modren täcktes ibland påmiona sig, att han var hennes son.... En öm biick, ett vänligt tilltal, en smekning af hans mor, skulle förmått honom att gå genom elden. Hattoch Möss-partierna rasade nu som värst i vårt arma fädernesland, och i partihetta gåfvo, som hvar man vet, damerna sina fäder och män ej efter. Alberts far och mor voro lyckligtvis af samma parti, så att i deras hus friheten och freden någorlunda trifdes under samma tak... De voro mössor, både herre och fru. Men olyckan ville, att den slägting, som uppfostrat Albert, var hatt. Hvad under då, att äfven hans fosterson blef det! Af aktning för sina föräldrar motsade han dem likväl aldrig, utan slöt sin oro, sin öfvertygelse, under djup tystnad, inom sig. Men modren misstänkte honom för att vara hattarna hemligt tillgifven, och partihatet utsläckte den i hennes hjerta nyss tända, och för honom så svagt glimmande, gnistan af moderskärleken. Då hennes älskling återkom från Frankrike, var det som om någon Albert aldrig funnits till. Det olyckliga året 4756 inföll. Just som Ständerna vOro pa väg alt åtskiljas, upptäcktes en sammangaddning,