Aftonbladet – 5 augusti 1847, sida 3

NYA ÅSIGTER OM SKANDINAVISKA HALFÖNS FÖRÄNDERLIGA HÖJD ÖFVER HAFSYTAN. (Ur ett Norskt blad.) Spår i Sverige och Norrige efter gamla stränder, och lager af snäckor på ställen, som ligga högt öfver hafvets närvarande yta, hafva sistl. år väckt mycken uppmärksamhet i den vetenskapliga verlden. Forskningar i detta hänseende hafva på den sednare tiden blifvit -anställda med mycken ifver i Skottland, af m:r R. Chambers och ledt till märkvärdiga slutföljder. : Han har funnit spår efter gamla stränder på olika höjder, icke blott i hela Skottland, utan ock i England, ja äfven på närbelägna kuster af Frankrike och Irland. Dessa höjder uppgifvas till 64, 4107, 126, 144, 465, 188, 218, 280 och 386 fot öfver hafsytan. , Det har tillika visat sig, att dessa terrasser äro fullkomligt horisontella, och så jemnhöga, att ingen lutning kan upptäckas. Det tycks alltså att uppskjutningen af brittiska öarne och närmaste kuster af fastlandet har egt rum under samtidiga och i alla hänseenden jemnlika rörelser, och i detta hänseende likna dessa rörelser icke den, som nu anses förekomma hos den skandinaviska halfön ). M:r Chambers har icke dess mindre med förundran märkt, att flera bland de skandinaviska terrasserna hafva samma höjder, som terrasserna på brittiska öarne. Han har äfven betviflat huruvida det förhåller sig med fragmenterna af terrasserna vid Altensjön så som m:r Bravais har beskrifvit dem — nämligen, om de ligga i sluttande eller sammanlutade linier. Då han funnit att särskilda sträckor med sina olika höjder i allmänhet motsvara de brittiska terrasserna, förekommer det honom att de möjligen allesamman kunna vara fragmenter efier terrasser af olika höjd, eller rättare att de gruppera sig på ett annal sätt än m:r Bravais antager, enligt hvilket den lägsta sträckan på ett ställe skulle vara en fortsättning af den högsta på ett annat. Saken är intressant. och man hoppas att undersökningarne derom måtte fortsättas med ifver i begge länderna. Det är icke sannolikt att de rörelser, som nu ega rum hos skandinaviska vallen, hafva den betydlighet i hela sin sträckning, att de kunna väsendtligt rubba eller utplåna spåren efter de äldre rörelser af en mera storartad beskaffenhet, hvilka föregått hos närbelägna länder. ) Nämligen att norra delen höjer sig, under det att den sydligaste sjunker, och hvilken rörelse alltså icke skulle vara horisontell, utan likna en dubbelarmad häfstå nana hå MA