Flodman lofvade det. Mumlande aflägsnade bon sig: De ska så fan heller och inte fån på anatomien. Arlig begrafning skall han ha, det har jag råd att kosta pån! vÄlskade systerb fortfor Albert, förbittra ej mina sista stunder med dina tårar, låt mig skiljas i frid härifrån! Jag har förlåtit mina bödlar: måtte ni äfven göra det. De hafva velat skada mig, då de endast beredde min sällhet. Albertina kysste honom. Din kyss, goda syster, skall jag taga med mig till vår mor, och inför Guds tron förena mina böner med hennes, för dig och de dina! Han tystnade. Hvar är min välgörerska, min andra mor? Hon återkommer strax, min son! svarade gubben. O! hur Jjuft att få dö i frid med sig sjelf och med verlden! suckade han. Hans maktlösa händer hvilade i Gustafs och Albertinas, hvilka han svagt tryckte. Om blott ... moster... kom! Måtte ej min ande fly ... innan jag får...tacka ...henne!... Min svåger... min syster! Jag har ett testamente ...att göra er... Jag testamenterar er...vården om ..-. min välgörarinna ... Han ansträngde sina sista krafter. ij Hon är mycket förmögen, men hon behöfver den på sina gamla dar .... påminnen er då de omsorger, de välgerningar, hon slösade på er brorl! Krögarmor på Draken syntes i dörren med triumferande ansigte, hvilkes dock genast förbyttes till sorgligt, då hon såg sin bleka skyddling. Hör du, moster, gråt inte! Det är så många olyckliga i qvar, hvilka kunna behöfva din bjelp! Himlen har förvägrat dig egna barn ..... Men de olyckliga, du tröstat, de hungriga, du mättat, skola vara dina barn i deras ställe... Vi alla skola, såsom vår mor, emottaga dig vid evighetens porti I Han talade ej mer. Under den ädle gubbens böner, omgifven af älskande vänner, lemnade hans själ sin jordiIska hydda. I ANDRA KAPITLET. Då gubben Seton lemnade Wäsströms, gick han direkte I till öfverståthål!aren. I förmaket bad han betjenten anmäla honom. pSkall jag anmäla er? sade denne föraktligt. I dag är det inte lördag. pHör på, min vän, sade Seton; man bör ieke förakta någon för dess utseende. Han har inte varit länge i Stockholm, märker jag; gå han och lemna detta åt sin herre.