Aftonbladet – 5 augusti 1847, sida 2

dagar. Klockan fyra i morgon afhemtar jag er..... Men ännu en sak innan jag går! Ni är gammal, herr komminister, och Stockholms gator äro tunggådda för den, som är ovan; Albertina har varit sjuk, hon orkar ej heiler gå; ni måste ta vagn. Mamsell Ekerman, var god och blif min kommissionär ! . Under sken af att till afsked taga hennes hand, tryckte han deri två dukater, och gick hastigt bort. Dessa händelser hade så dragit ut på tiden, att klockan var fyra, innan Flodman, Gustaf och Albertina hunno till lasarettet. I yttre rummet mötte de doktorn, som, på Flodmans fråga om den sjukes tillstånd, kallt svarade; Han har ej många timmar qvar. I detsamma drog han presten med sig några steg fram i rummet och hviskade: Herr magister! jag ser han har slägtingar, ynglingen der inne; de måtte väl inte göra anspråk på hans kropp heller? Enligt lag tillfalla delinqventer anatomiesalen. Herr doktorn måtte väl aldrig vilja obducera honom lefvande heller?, frågade gubben med en hos honom ovanlig bitterhet. Arme yngling! — tänkte han — en graf skall jag åtminstone förskaffa dig! i Albert var vid fullkomlig sansning, men outsägligt matt. Kapellanen gick först in, för att förbereda honom på hans systers åsyn. Derefter inträdde Gustaf och Albertina. Syskonen igenkände hvarandra genast. Albertina föll om brodrens hals, men hans maktlösa armar förmådde ej besvara hennes omfamning. Min bror, min älskade bror! .. Min syster! Gud har hört mina böner; jag får nu återse dig, fast helsningens timma också blir afskedets. .. Albert, tala inte så! Du får inte dö ifrån din syster. Ack, ännu kunna rosor blomstra på din stigl På min graf, menar du. Min syster, min Albertina! missunna ej din bror att få döldet är den enda glädje, som numera kan återstå mig. Atankan af det vanärande straff jag lidit, skulle förbittra hvarje stund åf mitt lif... ett orättvist straff... Gud tillräknar mig det ej, men inför menniskor är min ära förspilld. Himlen vare pris och lof, att du blef räddad! . . Komminis!ern talade under tiden i yttre rummet vid krögerskan. Ne Nej, si det skall, ta mig hin, inte skelb skrek hon. Men ett ber jag om! Gå inte ifrån den stackars gossen, förrän jag kommer igenbes.