Aftonbladet – 5 augusti 1847, sida 1

TO — — — — — rr Hvem är detta fruntimmer? frågade han. . I Min älskade makal svarade Gustaf, som nu först märkt hennes blekhet. En rysning genomfor honom. Prostinnan närmade sig till Seton, som åtminstone til namnet ej var henne obekant; ty hvem hade den tiden tillbringat ett halft år i Stockholm, utan att hafva hört der mannens lefnadssätt och besynnerligheter omtalas? Beskyll oss ej för otacksamhet, min herre! Ett sådan! ädelmod, som det ni visat min son, borde. hafva tvungit oss att hämma våra tårar; men om ni visste, om ni kunde ana, för hvilka olyckor vi varit utsatte, skulle ni förlåta ossl. Olyckor, hvilka ... . Hon tystnade vid anblicken af den vilda eld, som åter tände sig i sonens ögon; hon såg hans hand krampaktigt knytas. Hvad har då skett? frågade Seton. Louise ämnade svara, men Flodman förekom henne, och berättade i korthet de bedröfliga tilldragelserna. ÅA, Och utan detta ädelmodiga, unga fruntimmers bistånd hade min Albertina, åtminstone för denna verlden, varit förlorad., Så slutade han. g Mamsell Ekerman! Vackert gjordt! utropade Seton. Men säg mig unga fruns:eget namniy Albertina Bergman, svarade hon sjelf. Seton studsade. 7 Bergman! upprepade han eftertänksamt, Bergman! hette er far så? Nu: framstod Flodman på nytt. Nej, han hette Albert :Asplund. Seton skyndade fram och slöt Albertina i sina armar. Du lefver då! Jag trodde dig död...lefver din mor? Nej, hon är död. Du måste ha en bror... hvar är han?, Här i Stockholm, svarade Albertina glad. En djup suckarbetade sig fram ur Flodmans bröst. O, mitt älskade barn! Måtte Gud förläna dig kraft att höra denna olycka, Ett offer: skulle ändock de, nidingarne hafva! Din bror ligger: döende på,lasarettet.n Nej, det är förfärligt! för mycket, för mycket! skrek Gustaf och ville störta ut. Albertina sprang emot honom. ;