Aftonbladet – 4 augusti 1847, sida 3

slappa eller förödmjuka genom nådegåfvor, utan lemnar den behöfvande och arbetsvillige tillfälle att förvärfva hvad han kan kalla. sitt, och åt sig bereda den sjelfaktning, som är oumbärlig för menniskovärdet.n 8) Skådespelerskan, och den Fattiges makt, poemer af C. F. Ridderstad. Ref. (v—p—1) säger: i Skaldens själ lefver i en evig vår: der njuter han af sin medfödda lycka eller lider af sina diktade qval. De tyngder, med hvilka verlden behänger hans vingar, öka blott deras kraft, och då hon rycker lyran ur hans hand och tvingar honom utom gränsorna för hans subjektiva gebit, sker detta endast till hans utveckling. För hans blickar utbreder hon sitt rika panorama, framför hvilket han med ett barns fröjd så gerna trifves, ehuru hans oöfvade reflexion ej ännu genomskådar oräkneligheten och djupet af dessa fenomener, hvilka för honom framstå såsom genom en spegel i ett mörkt tal. Man igenkänner häruti hr R., hvars här ifrågavarande poemer ref. anser sig böra gilva namn af dramatiska fantasier, och bland hvilka han sätter Skådespelerskan öfver den Fattiges makt, såsom egande ett afgjort företräde. Häftet slutar med ett Bref från skalden Lidner, sannolikt till biskop O. Wallqvist; samt uppgifter på några tyska arbeten, som röra Sverige och svenska förhållanden.