Aftonbladet – 4 augusti 1847, sida 2

Sr yHerre Gud, så sant nådi lagman talar! Ja, det är visst en illpliggad sate! det må jag veta. . Ja, ja, du känner henne.nog, du. MHurudan menniska är hon eljest ?n yHon är både si och så... hon gjorde ett litet uppehåll, ... men inte lastar jag henne för det..-.n Men hon talar illa om dig, hon säger att du tagit två riksdaler ...q . Sådan förbannad lögn! Jag har aldrig haft något te göra med henne i all min dar Ja så! har du inte det? Bekänn då, din sakramenskade tjufkona, hvem som narrat dig att falskeligen angifva fru Wäsström!. Förskräckelsen förjagade med ens ångorna af välfägnaden ur hennes hufvud; hon blef på en gång spiknykter. Nådi lagman förstår mig orätt... jag mente,..n Du menar... bekänn och mildra dermed ditt straff! Annars ... har du hört talas om tumskrufvar, och att man kan få ut sanningen med-bloden under naglarna ?, Käringen såg i förskräckelsen på sina finger ... Vill du bekänna? Håll skrufvarna till hands der nere! ropade Liljensparre med vred ton. . Herre Jesus! Nådig lagman, slipper Jag ris?, Ja, om du bekänner allt, riktigt och öppenhjertigt, så Iskall du slippa ris, och få vatten och bröd. I ,Ja, jag skall gerna bekänna, bara nådi lagman lofvar mig att få vatten och bröd i stället. Herre Gud, hvad (är det för lappristraff! Den som alltid hade bröd! Man svälter inte då, och det är jag van vid. ; I rummet näst intill sutto öfverståthållaren och kapellanen... Sparren såg dyster ut... Flodmans hjerta sam, manpressades af ångest öfver en så ytterlig nöd... Lijensparre lät en lätt suck undfalla sig. N l Ehuru förkastad, var denna qvinna likväl en lefvande varelse i menniskoskepnad, hvilken ansig vatten och bröd lej som ett straff, utan som en välgerning. I nBekänn! återtog polismästaren. Innehållet af hennes bekännelse var följande: Hennes bätskhet emot prostinnan och Albertina härledde sig ifrån afund. Hon kunde ej, som hennes ord l föllo, smälta de välgerningar, dem dessa fruntimmer bevisat de förr omtalta fattiga gummorna... bon hade inom sig lidit deraf, såsom om de tagit af henne, hvad de gåfvo andra, Denna sinnesstämning hade Berg märkt och begagnat, hade dagligen aggat benne med tal om, huru mycket de fingo. TRE SN