Aftonbladet – 4 augusti 1847, sida 2

m——E — —— AA jag har all anledning till den tron, att hela min resa varit en tillställning, för att så mycket lättare kunna störta henne. Baron vet, att jag aldrig känt till den der slägtingen. Nå väll före jul flyttar en person till hennes grannskap, gör sig bekant, talar om hennes slägtingar, nämner sluteligen mig, såsom ett mönster af godhet, och gör gumman så nyfiken, att hon skrifver eiter mig... Nå, hvad tyckte hon om dig? Jag kan smickra mig med att hafva vunnit hennes tillgifvenhet. Men a propos, Lovisa! har du andar i din tjenst? hur har du fått veta denna historia? På ett helt enkelt sätt. En besynnerlig aning sade mig, att denna min resa skulle bli Albertina förderflig. Derföre lemnade jag Wahlgren penningar, att, om det minsta under min frånvaro företoges emot henne, skulle han genast skicka, en expröes efter mig. Snart anmäldes en person ifrån Stockholm, som ville tala vid mig; jag förstod då, hur det var, gick in till min tante, sade, att en min vän vore dödligt sjuk ..., Då narrades du för hennel sade Sparren och hotade med fingret. ;Hvem kan vara sjukare, än den, som beröfvas heder och öra? ... och det tillstår jag, att, om det varit fråga om ett arf af lika många tusen riksdaler, som nu om daler kopparmynt, hade jag inte frågat derefter, utan rest ändå. Men gumman tog det j illa... hon bad blott, att jag ibland skulle skrifva henne till, och i sommar fara och helsa på henne, och det lofvade jag gerna. Jag reste strax, och-nu är jag här, för att bedja min ädle baron Carl om att rädda min vän! . Ja, men nu fordrar jag, i min ordning, lydnad. Du får ej lemna dina rum, eller affärda bud till någon, eho det vara må! Jag fruktar din oförsigtighet. Polismästaren lät efterskicka den gamla qvinnan, som angifvit Albertina, såsom delaktig i sitt brott, och tilisade, att man skulle förpläga henne väl. När hon blifvit tillräckligt upprymd, likväl utan att vara öfverlastad, inkallades hon. Mycket vänlig och nedsänkande sig till hennes ton, yttrade han: Jag har skickat efter dig, Brita Stina Andersdotter, för att få reda på åtskilligt, rörande Wäsströmskan. Den illpliggade satan har återtagit sin bekänrelse.