Aftonbladet – 4 augusti 1847, sida 1

MM MM Mmm blifvit anklagad, skyndade han till arresten, men der ble! han ej insläppt; då förde honom hans steg till polismästaren; denne var på sitt embetsrum, svarades det. Den gamle sträfvade fram till sitt mål och vandrade uppför trappan till poliskammaren. : Der stannade gubben och afvaktade slutet af det ena ohyggliga brottmålet efter det andra. O Gud!...suckade han... och bland denna mängd af missdådare har ock min Albertina blifvit räknad! Då polismästaren uppsteg ifrån sin stol, gick gubben fram och anhöll om sin fosterdotters befrielse. Hon är oskyldig, sade han, så sant mig Gud hjelpe till lif och själ, hon kan begå ett sådant brott! Det gör mig ondt, herr komminister! svarade Liljensparre med godhet!, emedan den gamles sorg smärtade honom; det gör mig ondt att betaga er den öfvertygelsen, ni äger om denna qvinnas oskuld. Hon är brottslig; hon har sjelf bekänt, och målet är remitteradt till kämnersrätten.n ;Herr lagman! genom hvilka medel har man bringat henne till bekännelse ? Liljensparre studsade, och besvarade frågan endast med en blick, men så förfärlig, att Flodman, för att kunna uthärda den, behöfde sina fulla sjuttio år och den tanken: frukta Gud, och räds för ingen! Öfverståthållaren kommer! sade en gevaldiger. Gubben drog sig hastigt tillbaka, så att baron Sparre vid sitt inträde ej märkte hans närvaro. Hör, Liljensparre! sade öfverståthållarn, bur kan det hänga ihop med den här hustru Wäsströms sak! Jag bar all anledning tro henne oskyldig ..., Ack, jal skrek gubben till i sin hjertans glädje, det är hon! det är hon visserligen ! Förundrad vände baronen sig om. Polismästaren nömde, hvem den gamle var.