Aftonbladet – 4 augusti 1847, sida 1

nd j . Hr baron! jag svär vid Gud och min salighet, Albertina är oskyldig ... den nedrige Adelheim har låtit falskeligen anklaga henne. Nu är den olyckliga öfvergifven af jalla, uppoffrad åt hans godtycke. Herr baron! såvida ja Jej skall misströsta om all mensklighet här på jorden, så rädda min oskyldiga vän ! Du larmar och väsnas värre, än J2g någonsin sett ...n Ja, jag skall flyga till henne, och hennes första ord skall lära mig, om hon är brottslig eller ej ...n — pDet är du så god och låter bli, min söta vänl Han upplyfte henne; och hon sjönk konvulsiviskt snyftande mot hans bröst. Lovisa, du förderfvar ju min väst ...n En. väst?!... och det är fråga om en menniskas hela välfärd ... Hör-på, Lovisa! Sansa dg nu litet, och lät oss sedan tala förnuftigt... Du sade att hon gått öfver allling hos dig .., det bevisar mycket till hennes fördel, din så varma vänskap bevisar ännu mer; ty ni, qvinnor, äro så skarpsynta i afseende på hvarann, så hvarandras födda rivaler, att jag, ehuru paradoxt det än må Synas, nu verkligen är böjd att tro henne oskyldig. Hvad som i hennes uppförande förefaller mig särdeles obegripligt, är, att hon dagen före sin arrestering för alltid lemnade teatern, till och med återbar de penningar, hon kostat. Har hon lemnat teatern?p Jal ... teaterpersonalen -påstår, att hon blifvit bort. körd ... men jag har sett hennes bref till Clewberg Nå, inser baron inte nu, att hon är falskeligen anklagad? Hvad skulle det vara för en dumhet af henne att stjäla, som blott behöfde sträcka ut armarna, för att genast se dem betäckta med guld och juveler, som blott bes höfde böja bufvudet, för att få det höljdt med diamanter? Nej ... meningen bar varit att göra henne så olycklig, att hon blindt skulle kasta sig i Adelheims armar. Ännu mer!