Aftonbladet – 3 augusti 1847, sida 3

Ett vittne hade hört Anders yttra om den sjuka hustrun: är det så att kånsaten gifvit henne något, så är det väl nu redan förbi. Och hede vittnet trott Anders med kånsaten menat pigan Lisa. Då vittnet yttrade, att om hustrun fått gift, skulle det nog synas bland inelfvorne, hade Anders sagt: det må gå huru det vill; Gud hjelper allt mig. Anders erkände i allmänhet vittnesmålens sanningsenlighet, men fortfor att neka, samt uppgaf sig hafva misstänkt Lisa, beldst denna, oaktadt Majas häftiga sjukdom natten till annandag Pingst, icke vidtagit någon åtgärd till anskaffande af hjelp. Nu mera hade likväl misstankan mot Lisa hos Anders försvunnit. Vid ett sednare ransakningstillfälle sade Anders, att han dittills af fruktan ej velat tillstå sanningen, nu ville han bekänna. Genom ovårdsamhet hade ban vållat händelsen. Sistförflutne vår hade han, utan bestämdt ändamål af en okänd tillbandlat sig ett stycke arsenik samt inlagt detsamma uti klaffen till sin i makarnes gemensamma boningsrum stående byrå, hvartill Anders sjelf innehade nyckeln. TImedlertid kunde en serskild, till lådorne i byrån hörande nyckel jemväl till klafflåset begagnas. Genast efter sin hemkomst annandag Pingst hade Anders eftersett giftet och funnit det borta. Med all sannolikhet kunde således antagas att under Anders frånvaro antingen hustrun sjelf åtkommit och intagit eHer någon annan bibragt henne giftet. Denne berättelse aflades oredigt och osammanhängande, och afgaf Anders slutligen under tårar och betygande af ånger en uppriktigare bekännelse. Blott en gång före äktenskapet hade han med den aflidna plägat köttsligt umgänge; någon tid derefter hade han hört berättas att hon befunne sig i hafvande tillstånd. Genom hotelse af rättegång hade han blifvit förmådd till äktenskapet. Genast efter vigseln, samt i synnerhet då efter den 8 dagar sednare inträffade barnsbörden, misstanka om annen barnfader uppstått, hade Anders ångrat giftermålet. Dertill kom ledsnad öfver hustruns sjuklighet, hennes tungsinta och frånstötande väsende. Sådant födde önskan först att hustrun måtte naturligen aflida. Då hennes sjukdomstillstånd hotade blifva långvarigare, började Anders påtänka att förgifva bustrun, Med desse tankar inom sig, hade han, såsom i vittnesmålen blifvit berättadt, börjat spörja efter gift. Då försöken imedlertid på desse håll misslyckats, kade icke Anders vidare tänkt derpå, till dess han någon dag kort före Pingsten arbetade att ute å marken bredvid sitt hemvist, i närheten af den der förbi löpande farvägen. Då kom en gubbe, med gråsprängdt, rakt hår, knäbyxor af skinn, lång tröja af grått vadmal, hatt och grå vadmalsväst, gående på vägen i riktning åt Motala. Vid åsynen af Anders, ,utbjöd han åt honom hvarjehanda smått kram, såsom ståltråd, spik, häktor, m. m. hvilket den ockände förvarat i en öfver axeln buren s. k. vestgöthasäck. Anders, som icke behöfde någre af nämnde artiklar, frågade om den främmande icke innehade något förbjudet gods eller såsom Anders Gustaf uttryckt sig: då har ni väl både tocket och tocket? Den okände fremtog då ett mindre paket, hvilket enligt hans förklering innehöll arsenik, samt sporde om det var sådant, som mentes. Mer af infall, än i bestämdt uppsåt att deraf göra bruk, hade Anders Gustaf utaf det sålunda erbjudna giftet tillhandlat sig ett stycke, af en mindre hasselnöts storlek, som han på stället fått betala med 42 skillingar, samt, sedan den främmande, om hvars namn, yrke eller hemvist Anders icke gjort sig underrättad, ej heller nu kunde lemna någon upplysning, och med hvilken samtal om giftets användande icke heller uppkommit, aflägsnat sig, medfört detsamma in till sitt hemvist och derstädes undangömt det i klaffen till omnämnde byrå, hvartill Anders sjelf förvarade nyckeln. Sedermera och då hustruns kallsinniga bemötande, likasom hennes sjuklighet under veckan näst före Pingstdagarne synts snarare tillän aftaga, hade Anders, dock först efter mycken inre strid samt, såsom ban nu ville förklara sig, under inflytande af starka drycker, deraf han Pingstaftonen den 30 Maj kommit att förtära mer än vanligt, beslutat att verkställa planen om Maja Kajsas afdagatagande, för hvilket ändamål Anders påföijde dag eller Pingstdagen den 31 tidigt på morgonen uppstålt och efter intagen förtäring af bränvin, samt sedan han utur byrån hemtat giftet, dermed begifvit sig upp på öfra våningen af huset, samt derstädes uti en medförd metallsked krossat detsamma med en hammare och derefter utur en å mindre rummet eller det så kallade kontoret befintlig ankare, innehållande svagdricka, ifyllt skeden, för att upplösa det krossade giftet. Efter dessa tillredelser hade Anders vandrat till Motala, samt vid återkomsten derifrån begifvit sig med hustrun ut åt skogen, under hvilken vandring vidare samtal emellan makarne icke ägt rum, än att hon beklagade sig öfver svullnaden i ben och fötter, och hade slutligen Anders, som, medelst ytterligare intagande af åtskilliga supar bränvin, döfvat känslan af det brottsliga uti sitt förehafvande, vid middagstiden, efter slutad måltid och då han varit färdig begifva sig bort till Blommendal, anmodat hustrun att åtfölja upp till öfra väningen, hvarest skeden med giftet under tiden varit å den för tillfället af Anders igenlästa så kallade nattstugan förvarad, samt derstädes, under yttrande till hustrun att hon tycktes sjukare än vanligt, räckt — ;je— — —-—LL LL