Aftonbladet – 3 augusti 1847, sida 1

— xUpsala Correspondenten meddelar e ifrån Dannemora daterad beskrifning på Oeh lenschlägers besök vid Dannersora grufvor oct Österby den 24 sistl. Juli. Vi hemte derur följande: Vid ankomsten hit voro till mötes ett betydlig antal af ortens ståndspersoner, hvilka med vörd nadsfull väntan längtade att skåda den berömde mannen. Vid första blicken från hans anlete, som ännu vid en temmeligen framskriden ålder täflar skönhet med skaldens egna skapelser, blandade: denna vördnad med en förtrolig glädje; det var så som skådade man en gammal vän, den man länge saknat. Ledsagad af baron Tamm på Österby och gruf. vans styresman besåg han tillsammans med sitt sällskap ställets märkvärdigheter, gjorde en vandring kring den pittoreska storrymningen och stannade till sist invid den för sitt mörka djup och sin mu: sikaliska återklang märkvärdiga Jungfrugrufvan. Di han anländt hit uppsteg ur djupet en bergsman med sin slägga på axeln och öfverlemnade i hans hände: följande för tillfället författade verser: Hvad kallade dig hit till bergets mörka salar, Du sångarkung från Gefions väna ö? Vill du förstå hur bergakungen talar på stämman går utöfver land och sjö? I smärtans vrede han ur djupet ryter, När menskan stycken ur hans hjerta bryter. Det är ej guld, ej klara ädelstenar, Som ryckes bort ifrån hans rika barm, Nej, det är jernet sjelft, som allt förenar Och bildar senorna uti hans arm, Och derför hvarje gång en klippa brister, Han suckar öfver att sin Kraft han mister, Men odlaren, som rika tegar plöjer, Går glädtigt fram med billen i sin hand, Och krigaren sin väg med svärdet röjer Bland fender. till Skandinavers land, Och ännu går en sägen omkring jorden Att jernet biter bäst i höga Norder.