Aftonbladet – 2 augusti 1847, sida 2

————— ———---—-Å-—-— —8 2 x !9—n-LMSS— LA 202s skrubb. Prostinnan kunde ej hindra sig ifrån att draga på munnen, då hon såg den ene krypa in i detta kyffe och den andra stå bredvid och lysa. Berg var nu ej mera så angelägen att sjelf förrätta visitationen. Se här!, skreko polisbetjenterna, se härl, De kastade fram ett par knyten; det svartnade för den häpna Pprostinnans ögon, hennes löje förbyttes i fasa, när ur dem upptogos flera schaletter, åtskilliga stycken broscheradt flor och band, jemte tio riksdaler i penningar. Men hvad som mest förvånade dem, var ett dussin silkesstrumpor. Dem käns jag ej vid; de måtte vara stulna på annat ställel sade Berg, högt triumferande. En sådan njutning erfar boasormen,3då hans list förskaffat honom något offer, kring hvilket han slingrar sin ofantliga kropp och krossar hvarje ben, hvarje nerf. Nu ser man, att käringen hade rätt!s sade den ene polisbetjenten. Brottet är bevist, och vi måste ta det stulna i beslag ! tillade den andra. Fru prostinna! er sonhustru måste prompt opp för Ppolisen . . N Och troligen derifrån i häkte! den som stjäl och den som gömmer äro lika goda kålsupare ... i Ja, något medlidande kan man ha med gatkonan... men inte med tjulven NN. Låt oss inte stå här Jängre och prata, inföll Berg; putan upp med henne till polisen! Och låtsar den förnäma damen ej kunna gå, så skall jag, för gammal bekantskap skull, bestå henne vagn. Ty det är högst angeläget att utransaka, om flera medbrottslingar finnas... detrör ju den allmänna säkerheten... kanhända det är ett helt band. Under detta samtal hade prostinnan stått som en bildstod. Hennes sons hustru, hennes älskade Albertina, anklagad för stöld!... och beviset för hennes fötter!... Hon liknade en febersjuk, hvars hela nerfsystem på en gång är angripet ... hennes medvetande var borta. Polisbetjenterna bevektes till medlidande med henne .... erg låtsade känna detsamma. Han försökte tilltala henne: hon märkte det ej. . Bullret hade samlat flere personer i köket, bland dem madam Höglund och värden i huset. Denre sade sig vi