Aftonbladet – 2 augusti 1847, sida 2

Prostinnan, sysselsatt med Albertina, som ej gaf ringaste tecken till lif, lemnade ingen uppmärksamhet åt hvad hen företog sig. Denne gick genast till Albertinas byrå, hvilken han kände igen, sedan hon bodde på Nontuna. Han drog ut lådorna, nagelfor allt, den minsta papperslapp upptogs och granskades . .. men nej! i första lådan fanns det icke, Det är besynnerligt, hvad en småsak ibland kan verka äfven på de största, mest beslutsamma bofvar Då han öppnade lådan, föll armbandsfodralet honom genast i ögonen, Han öppnade det. Den falska dager, locket och lådan bredde öfver porträttet, gaf Gustafs bild ett uttryck af hot; han blef så bestört, att fodralet föll ur hans händer. Detta lilla bryderi försvann lätt; den andra lådan delade den förstas öde, Och se, sedan han framplockat en hop bättre klädningar, upptäckte han ett stort paket, och, när han uppvecklade det, fanns deruti ett mindre med följande påskrift: Att öppnas af min Albertina, när hon fyllt sitt tjugonde år. Den försigtige Berg hade möda att dölja sin glädje, men van att besegra sina affekter, förmådde han dock hin: dra dess utbrott. Han lutade sig ned, för att hopveckla det yttre papperet, tillsade polisbetjenterna att åter inlägga klädningarna, och lyckades under tiden att smyga det lilla paketet i sin ficka. rr Ehuru han nu hade i sin ägo, hvad han egentligen sökt, fortsatte han ändå af elakhet den företagna visitationen. Nu måste vi gå i köket! sade han, sedan han med noggrannhet genomletat allt i rummen. Fru prostinna, haf den godheten att följa oss! Min dotter ... Har ingen faral svarade Berg spefullt. Prostinnan skall följa med! tillade den cna polisbetjenten med sträng röst. Utkorna i köket, vräkte de allt hul!er om huller. Det är ett godt gömställe, det hör! Bra mörkt! Fin det några elddon och litet ljus?, sade den . a Polisbe. tjenten. Prostinnan lemnade fram det begärda. Med tillhjelp af ljuset upptäcktes i ena hörnet en liter