(Införes på begäran. 73 En hr Nils Silow har uti Aftonbladet för den 2 dennes låtit införa en artikel, som förmodligen å syftar att bereda undertecknad någon chikan. År tikeln anklagar mig nemligen för ingenting mindrc än att vid den nu slutade Slöjd-expositionen hafy velat på ett otillbörligt och opassande sätt tillegn mig frukten af hr Silows flit, mödor och studier såsom tillverkare af Fortepianos, hvilken beskyllnin; hr Silow söker bevisa dermed, att jag skall tagi öfversigt af det utaf honom exponerade instrumen tets byggnad och konstruktion samt mätit och af fattat dess beståndsdelar. För min del skulle jag gerna kunna medgifva att jag på expositionen besigtigat hr Silows instru ment, äfven till dess inre konstruktion, och deri tagit några få mått; men omöjligen kan jag begripa, att häruti ligger något otillbörligt eller o. passande, ty hvad åsyftar väl en exposition, om icke att de exponerade artiklarne skola besigtiga: och granskas af allmänheten, och om detta någor gång sker med speciel kännedom, eller af en mar af yrket, skall då detta få namn af att vilja swjälc konsten af fabrikanten? Det låter mycket besynnerligt, och meningen med en exposition lärer väl svårligen vara endast den, att artiklarne få betraktas såsom skåderätter, dem man skall blott bedöma efter den yttre polituren. Nu var dessutom verkliga händelsen den, att jag blifvit anmodad af en person, som spekulerade på att köpa hr Silows instrument, att undersöka dess beskaffenhet, uthållighet m. m., hvartill ovilkorligen erfordrades att se huru det var konstrueradt. — I öfrigt kan jag underrätta hr Silow, att jag sjelf hemma på min verkstad eger till reparation ett af Perrau i Berlin förfärdigadt instrument af samma konstruktion, som hr Silows, med några högst obetydliga afvikelser, öfver hvilkas ändamålsenlighet jag suspenderar mitt omdöme. Om jag således skulle hafva lust att stjäla någon konst, hvilken lust jag hvarken har eller någonsin haft, emedan jag ännu aldrig kopierat någon annans arbete, så vore det naturligtvis beqvämligare för mig att hemma på verkstaden kopiera efter mästarens arbeten, än på expositionen efter lärlingens. Någonting annat, som jag visst icke eljest ämnat publicera, men som kan tjena till någon ledning för omdömet öfver hr Silows egen känsla för det tillbörliga och passande, anser jag mig slutligen böra omtala för allmänheten, nemligen, att hr Silow, som för mig var en obekant person, infunnit sig på min verkstad och utan min vetskap anmodat en af mina arbetare om biträde och jemväl erhållit sådant. Detta var således äfven en orsak, som föranledde mig att nogare granska ifrågavarande instrument.