Aftonbladet – 31 juli 1847, sida 3

Du har rätt, Albertina!... Men seck! kuru minga bekymmer åstadkommer icke det minsta afsteg från rätta vägen! , Jag förstår er inte, min mor! Vi hafva ej gjort något afsteg ... Jo, genom mitt begifvande... Kungen skall ej släppa dig.n Det sörjer jag för. Skulle kungen befalla mig att stanna, så har jag redan på förhand förbehållit mig uppskjutandet af milt engagement till Gustafs återkomst; jag emottager bloit icke vidare några penningar. Men... ingen olycka utan någan lycka... Jag bar fått lära fransyska, sång och dans, har läst litet historia och geogrefi... Vår bushyra är batald, vi bafva bra nog matvaror i huset, och skola ej lida nöd till Gustafs återkomst, som troligen ej kan dröja länge, och med honom infinna sig lif och sällhet. Då förklarar han bestämdt, att jag aldrig får komma till teatern; han för oss till en annan stad och der öppnar jag cn pensionsanstalt. . . Gud välsigne dig, älskade dotter, som så förstår att lisa mitt sjuka hjerta! Jag har fört dig på branten af en afgrund... från hvilken du sj 1 räddar dig ... Ulfvar i fårakläder...l utropade hon efter cn paus. Hvem skall man hädanefter tro? ...n . Redan samma dag förklarade Albertina i bref till Clewberg, att en händelse inträffat, som gjorde det omöjligt för henne att någunsin komma till teatern; hvarföre hon dristade återsända de penningar, hon erhållit af sin nådige konung, jemte de arfvoden, hennes läromästare kunde äga att fordra. Hon inlade penningarna, och för att vara rätt säker, bar hon sjelf brefvet på posten och rekommenderade det. Men hvad hon ej anade, var, att hennes steg bcovskades med långt mer omsorg, än mången fattig utländsk ministers... De, som hade nytta deraf, visste samma qväll, att hon lemnat teatern och återskickat pengarna. — (Forts.) CARL von ZEIPEL. 7 —— Mt — TesteE affördes genast, så fort hans dem blifvit för blifvit för honom uppläst, från Luxembourgs fängelse till Conciergeriet, der man inrättat en cell för honom midt under den sal, der kassations-domstolens civiltribunal håller sina sessioner, och der han sjelf var president i tre års tid. Afven det fängelse i Palais Luxembourg, hvari han hittills suttit, erbjuder det märkvärdiga sammanträffande af storhet och fall, att det blifvit uppbygdt under det Teste var minister för allmänna byggnaderna, samt efter sitt fulländande af honom besöktes med mycken pomp. Han kunde väl då svårligen drömma, att han sjelf skulle bebo det en dag.