Aftonbladet – 30 juli 1847, sida 3

vägnar måste jag snhåll:, att någondera af fruarna vores god och sjelf afhämtade det! Det innehåller penningar oc kan ej utlemnas utan qvitto. Ingendera hade tålamod att vänta; båda gingo. Albertinas hjerta slog hörbart, då hon emottog brefvc af grosshandlaren; hennes band darrade så, att hon me möda förmådde skrifva qvittenset på en rulle af femti dukater, som åtföljde det. Grosshandlaren ville uppräkna dem, men hon anhö om att få insätta dem på kontoret, emedan hon för när varande ej vore i bebof af penningar. Det beviljades. Men detta måtte väl fruntimren emoitaga som en jul klapp! sade ban, och lemnade henne en liten ask. På kontoret ville hon hvarken bryta brefvet eller asken Låt oss skynda till Louise, min mor utbrast hon, til Louise, som älskar css! Gerna, min dotter! Och med brådskande steg begål vo de sig till henne. O, min goda Louisel utropade Albertina och instörta de i rummet, deltag i vår sällhet! Jag har fått bref frå min man, min älsksde Gustafl, Med skälfvande händer vppslet hon kuvertet. Det va dateradt Cadix. I pvarje rad förrådde sig den ömmaste kärlek för ma ka, son cch mor. IH n målade, med saknadens dystra fär ger, smärten af att vara skild från all! hvad han älskade en smärta, den lindernas skönhet, den blåa himmelen, de varma solen, i längtan efier hvilken nordbons djupa svår mod har sin grund, icke kunde mildra, utan snarare för öka. Hen berätfåde, att han på ett fransyskt skepp träffa en artist, som begärt att få afmåla honom, och dertill sam tyckt, med vilkor, att denne äfven skulle måla ett minia turporträtt åt Albertina. Till sin älskade mor skickade ha en ring med sitt hår. Då du erhåller etta bref — fort