Aftonbladet – 30 juli 1847, sida 2

att återse henne)... då är hon ej mer une simple villageoise ... hon är en ung dam, skön, älskvärd, och likväl så fri från all affektation... hvarje hennes geste är full af gråce, hvarje hennes ord musik... Om blott en enda gång hennes arm hvilade omkring min hals, hennes läppar emot mina, och jag hörde henne stamma Antoinel... Trodde jag på dygd, så skulle jag svära på, att denna qvinna vore dess ideal. Berg åhörde honom med slutna ögon, öppna öron och hämmad andedrägt; han genomlefde på nytt en scen ur sin egen flydda ungdom. Efter en kort paus närmade han sig till grefven, fattade, utan afseende på den stora rangskilnaden dem emellan, hans hand, och med en orms hväsande hviskade i hans öra: ,Mamsell Ekerman aflägsnad blott fjorton dagar... och Albertina tillhör er, tillhör er, trots bimmel och helvetel TRETTIOANDRA KAPITLET. För den intagande Albertina framskredo imedlertid dagarne lugnt och trefligt, och hon ägde icke minsta aning om det nya åskmoln, som hvälfde sig öfver hennes hjessa. Närmare och närmare nalkades julen, och hardt nära var redan den af alla efterlängtade julaftonen, som den tiden firades med större ståt än nu. Då morgonen till denna festliga aftondag kor, samtalade de begge fruntimren icke om annat, ön sin kärleks föremål; de påminte sig den förra juaftonen med dess bedröfvelser, cch Albertina ångrade, att hon då beklagat sig öfver sitt öde. Då satt hon likvil ännu midt emot en älskad make. rr . Denna tanke qväfde de tårar, som oupphörligen ville I framtränga undan de sköna ögonlocken; huru lätt kunde ej ) Läsaren torde erinra sig, att Albertina blifyit befalld att öfvervara repetitionerna, och att grefven, i egenskap af kammarherre, med konungen nödgades bivista dom.