denne en sup, en mugg öl eller något dylikt. Han skull här hafva tillbringat temmeligen lugna dagar, om icke c och annan fändrik, nyss sluppen ur barnkammarn , fanni ett outsägligt nöje uti att låta honom, liksom hans kam rater, erfara sin kitslighet, öfvermod och dumhet. Gaml:; personer torde ännu minnas, huru det yngre befälet der tiden ej skydde opinionen, utan, hvar helst någon trupj var uppställd, inför allas ögori, särdeles fruntimmers, mer hugg och slag, nypningar och knuffar stundeligen miss handlade soldaten. TRETTIOFÖRSTA KAPITLET. De båda fabrikshustrurn?, dem prostinnan och Alber tina under tiden efter förmåga bistått, kommo, sedan de lilla barnet blifvit begrafvet, för att tacka sina välgörarinnor. Renligt och snyggt klädda, tycktes de med en vis: förundran betrakta den förändring de undergått. Prostinnan bad dem sätta sig och vänta, så skulle de få aftonvard. De satte sig bakom salsdörren. Louise, som denna eftermiddag var hos Albertina, kon ut ur inre rummet, för att tala med dem, och prostinnar var sysselsatt med bredandet af deras smörgåsar, då de helt sakta knackade på dörren, . Albertina öppnade, och tog, bleknande, ett steg tillba ka, vid åsynen af den figur, som visade sig utanföre. Hvad felas dig? frågade prostinnan; hvem är der? Hon gick dit och såg en äldre man af ganska vanlig utseende. En lent jamande röst svarade: Ar det fru prostinnan Wäsström jag har den äran at tala med ?, Vid första Jjudet af denna röst prutto de båda fabriks hjonen till, och betraktade hvarandra med ängsliga blickar Louise, som på beskrifning igenkänt rösten, var nyfiker att höra hvad den herrn hade att säga, och steg derför bakom den stora kakelugnen.