Aftonbladet – 29 juli 1847, sida 3

pan. Då blef det i en hast lifligt under dena massa af paltor på lafven, som, en stund efter inträdet i kojan, ådragit sig prostinnans uppmärksamhet, men hvilken hon under sysselsättningen med modren och barnet förgätit. Det var icke blott några få, det var en hel mängd större och mindre hufvudea och afmagrade armar, hvilka kors och tvärs om hvarann, lik Dantes olycksaliga andar, sträckte sig ur paltorna. Somliga greto, andra skrattade, alla repade på mat. Förskräckt vände prostinnan sina blickar dit. Hvad, i Guds namn, vill detta säga?... frågade hon bestört. Jo, fru prostirna, svarade en annan hustru, Si, VI ä två hjonelag, som flyttat ihop, för att spara hyran. Till ved ha vi inga pengar, och, när vintern kommer, veta vi 055 ej annan råd, än att bädda ner ungarna, annars fröse 2 ihjeln Nu först märkte prostinnan den förfärliga kyla, som herrskade i rummet, och hvilken de föregående synerna hindrat henne att känna. Få de då aldrig komma opp? Jo, när vi ä alldeles utan föda, och någorlunda lenväder ute, bruka vi kläda dem i paltorna, som de ha på sig i bädden, och skicka ut dem alt tigga; men kunna vi undvika det, så göra vi det gerna; de arma uslingarne komma så utfrusna hem.x De begära ju mat? Ja, det är lätt att begära, men inte så lätt att få.v Hon gick imedlertid till spiseln, tog en skål, hvars innehåll kom prostinnan att vämjas, och gaf alla hvar sin sked så långt det räckte. Huru många äro barnen? PNio.n Se här är tre daler; gå och köp bröd. Svårt är att beskrifva det jubel, som dessa ord förorsakade. Mödrarna förmådde knappt qvarhålla de nakna barnen i bädden. Jag har sett mycken fattigdom, mycket elände. ..men hur är en såden nöd möjlig? Ni måtte väl vara i tjenst hos någon?) Ja, på kommerserådet Asplunds fabrik. Kan ni då inte gå till honom och klaga er nöd? Han ser oss dagligen på fabriken. Till hans fru då? Jo, det är rätta en! Hon skulle låta betjeningen köra bort oss... Den ende, som ömmade för vårt elände, så var det unga herr Jean. Han hjelpte oss alltid, och, så