äro ännu nog mäktizsa, om vi förstå begagna oss af dem. Må våra bemödanden blifva bestämda, kraftfulla, ihärdiga; må ingen gifva sig en hvilodag, ingen en dag af modfälldhet; misströstom icke om framtiden och friheten, och låtom oss fordra oupphörligt och öfverallt valoch parl:mentsreformen! (Bravo, bravo!) Det är det enda botemedlet emot det onda, den enda damm att sätta emot den smutsiga flod, som rycker oss med sig. Det är den enda vig, som leder till andra reformer. De ädla och oegennyttiga bemödanden, som blifvit gjorda, hafva alltid brutit sig emot omröstningenrs stumrina slafviskhet, och så länge det är tillåtet för en minister att organisera en systematisk moajoritets läraktiga bataljoner, är det ingenting att boppas (Nej, nej!) Det är således på institutionen, hvilken underlättar sådsna missbruk, som man måste skjuta bröche; ty hvarje reform är omöjlig, om vi icke örst få valoch parlamentsreformen (Ssinnt, sannt!) Förenen eder då med 0os:, j alla, som klagen öfver slöseriet i finanserna, som harmens öfver i urnin: sig sina rättigheter. förhoppningar. begär man icke något offer af en opinion, väkorruption i det inre ceh svaghet i det yttre, j, som fordren reform i -postväsandet, nedsättning i tidningsstä opel-afgiften, räntekonversion, och att juryn skall varda till sanning; j, som beklagande de arbetande klassernas öde, fordren upphäfvande af saltskatten, modifikation i oktrojer och tullar: ändtligen j alla, som önsken en reform, hvilken som helst, af hvad grad som helst: industrie!l, ekonomiss, kommerciell eller politisk (Mycket bra, mycket bra!) Sålunda skola alla skiftningar af oppositionen förenas. Hvarföre söke vi i sjelfva verket det som splitirar oss och icke det som förenar oss, det som åtski ljer oss och icke det som närmar 033 till hvar andra? (Lifliga bifallsyttringar). Valoch parlaments-reformens fana kan bäras af alla, utan alt någon af oss behöfver förneka sina principer; ty reformen är på en gång medel och ändamil: början eller slutet af alles 1 det man fordrar en reform, grar intet förbehåll (Så är det, så är det!) Vi antaga en allmän fana, under hvilken alls bandr kunna utvecklas (bravo, bravo!) De, som sträfva efter isolerade triumfer, kunna icke vinna dessa, utan att de förena sig 1 den alimänna triumfen. Då vi sålunda vilja en rad kalreform, böra vi, efter sjutton års ständiga bemödanden, säga: alli eller intet! Vete vi icke, att vallagen, allt som den krymper tillsamman eiler vidgar ut sig, lutar åt despotismens sida eller frihetens? (Mycket bra!). Aro våra pligter icke tillräckligt inbegripne i denna grundsats: — — säga allt som är rätt, begära allt som är möjligt, (Ja ja! Mycket bra!). Men är valoch parlsments-reformsz on möjlig? Döljom ingenting för oss. Desomdlefva på missbruk, skola de bestrida missbruken? Skola korruplionens gangrenerade foster sjelfva förstöra korruptionen? De sålda, skola de drifva ut köpslagarne från templet? (Liflig och uthållen rörelse). Telrika röster: Nej nej! de skola det icke. Herr Pagnerre: Och jag säger jo! De skola tvingas dertill, då nationen befaller det (bravo, I brave!) Men det går icke en, att nationen sofIver; det tillhör eder, patriotiske deputerade och jurnalister, eder, valmän af alla oppasilionens skiftningar, att taga initiativet. Uppväckom den allmänna andan; upplifvom det politiska lifvets helsosamma rörelser; kallom omkring 0:s män jaf god vilj:, medborgare, uteslutne utom denna trånga Erets, som mean kollar lagens område, (och som vi vilja utvidga, för att låta dem di intränga; må de icke mera, säga, att politiken, arilös till alla politiska rättigheter, icke mera frågar efter dessa. Må de öfvertyga sig, att det ; andra ressurser, än den ytterliga, ligger i revolutionerra (mycket bra, bra!) Och j valmän, tron icke att j tll fullo upp: fyllt eder pligt, då j inlagt ett tyst votum i all ge en fullmakt, är icke att afsäga Den representativa styrelsen bastir icke blott i tribunen och pressen, dessa menniskotankans begge stora röster; den består ytterligare i landets aktiva deltagande i alla frågor, som röra intre:set och moralen; som mycket jemte löfte, att han, i händelse ni TREES EET EET RESTE SEDEN TIS FOTS annen Det gif