Aftonbladet – 28 juli 1847, sida 1

Article Image
DEN STORA VALREFORM-BANKETTEN I PARIS. Aftonbladet har redan omnämnt den på Chateaurouge vid Paris hållna Valreform-banketten; och vi skola nu meddela de dervid hållna .Ital, hvilka väckt en så stor sensation, att den I franska ministeriella pressen icke känt några gränsor för sin förargelse deröfver. Presidenten Lasteyrie gaf först ordet åt hr Pagnerre, I reform-central-kommitteens sekreterare, hvilken öppnade sammanträdet. Efter måltiden, hvarunder den fullkomligaste ordning och den öppI naste hjertlighet herrskade, föreslog hr Lasteyrie en skål för National-suveräniteten, och yttrade: Mine herrar! den höga ålder, hvartill jag bunnit, har satt mig i tillfälle att vara närvarande vid tvenne stora revolutioner (1789 och 1830), som skakat verlden. Tvenne gånger, med ett halft sekel mellan I hvarje, har jag sett de eviga grundsatser segra, Ipå hvilka den konstituerade församlingen grundade vårt fostetlands frihet, lycka och ära. Frankrike uthärdafe n exempellös kamp emot en koalition af Europas alla suveräner; I Förfärliga omständigheter kastad? derefter ett sorgflor öfver frihetens bild; En lysande meteor förmörkade snart derIpå, men blott för ett ögonblick, revolutionens sol; En dynasti med s. k. gudomlig rätt blef slutligen uppsatt på tbronen i Frankrike, som blifvit uttröttadt genom tjugufem år af strider, Idrabbningar och ära; men 18530 års folk uppreste snart 39 års fana, och franska revolutionens grundsatser gjorde ännu en gång sin rund kring verlden (Bravo! bravo!) Hvem kunde då annat än hysa förtroende och hopp om framtid för denna frihet, hvaraf bela folket gjort sig värdigt, på en gång genom sitt mod och sin hofsamhet? Hvyem kunde då förutse alla de bemödanden, som sedan skulle göras att skrida tillbaka till ett förflutet och hädanefter omöjligt (Ja, hädanefter omöjligt!): alla dessa försök mot tillkämpade rättigheter? dessa återfall till en styrelsepraktik, lika mycket ogillad af moraten som af politiken? Hvad styrkan ej förmått, har bestickningen försökt; men folkviljan skall veta segra öfver korruptionen och intrigen, liksom den har besegrat våldet. (Höga bifallsrop!) Min ålder skall kanske ej tillåta mig att skåda slutet på ett system, så undergräfvande för mitt lands välgång och värdighet (Jo, jo, låtom oss hoppas det!); men ett stort antal af er skall se det, derom är jag öfvertygad. Nej, mina herrar, det skall ej hafva varit förgäfves, som national-suveränitetens princip, så fruktbar på följder, högtidligen blifvit proklamerad vid tvenne minnesvärda tidepunkter. Upprepad, förnyad, slägte efter slägte, skall den finna ett återsvar i alla bjertan. Skål för national-suveräniteten! (Uthållande och varma bifalls-rop!) Presidenten. Hr Recurt, centralkommitteens vicepresident, har ordet. Hr Recurt. Mine herrar, jag föreslår en toast för 48530 års revolution. Vi nalkas sjuttonde årsdagen af denna märkvärdiga händelse, som ånyo uppsatte till helgd National-suveränitetens stora grundsats, af våra fäder oss tillkämpad år 89, dold femton år under kejsardömets ära, och sedan under våra mo!gångar uppslukad. Hvilken revolution var väl någonsin mera ädel, mera legitim? Folket reste sig sjelfmant att försvara sin frihet och tillbakakasta maktens brottsliga försök. Det kämpade kbjeltemodigt, och, efter segren, uppförde det sig ädelmodigt och storsinnadt. (Ganska bra! ganska bra!) Denna revolution väckte ett oändligt återskall öfver hela verlden. Huru minga förhoppningar tände den ej i nationernas sköte? Folken helsade den med glädjeutbrott, och Europas absolute monarker :slogos af skräck ech förfäran. (Det är sant!) Å För ett andetag af folket försvunno både den s. k. gudomliga rättens monarki och alla den gamla ordningens föråldrade anspråk. Nationalfanan höjdes åter, 1843 års skamliga traktater sönderrefvos; en ny tideräkning för frihet och jemnlikhet, för värdighet och oberoende, började för vår ärofulla nation. Denna lysande triumf satie alla i entusiasm. Alla bjertan flödade öfver af lycka. Vårt vacEra fosterland reste sig på en gång ur sin förnedring,.. och, starkare, mäktigare ön nånsin, ,

28 juli 1847, sida 1

Thumbnail