Aftonbladet – 27 juli 1847, sida 3

Scandinave!!! Vive Union Scandinave!!! (Införes på begäran.) i I anledning af Slöjdexpositionen. Mindre af afund att se en egendomlig uppfinning oförskyldt öfvergå på andra händer, än afvedervilja för det otillbörliga och opassande i menniskors bemödanden att tillegna sig frugten af andras flit, mödor och studier, anser jag mig skyldig att anhålla om ett rum i tidnirgen för följande: Efter flere års outtrötteliga sträfvanden att fullkomna mig, så vidt sig göra låt, i pianofortes byggande, samt långvarigt vistande i Berlin hos Tysklands mest accrediterade instrumentfabrikör Perau och i Petersburg m. fl. städer, återkom jag till Sverge mot slutet af sistlidne år, och företog mig att förfärdiga ett fortepiano, hvilket borde å nu öfverståndna konstexposition utställas. Under tillverkningstiden höll jag instrumentets plan och sammansättning hemlig för de nödiga medarbetarne, hade modellerne till instrumentets serskildta delar alltid inläste och var med ett ord hvad hvar och en bör vara i min belägenhet, jaloux om miitt arbete. Af cexpositionen befarade jag icke något, ty vid expositionstimmarne kunde väl spectatörer beskåda och profva instrumentet, men icke ingå i undersökning om alla detaljer, afmäta och afväga dess särski!da delar, och jag ansåg mig trygg i detta af, 4 seende. Men en af Stockholms förmögnaste instrumentmakare hr Söderberg, hvilken aldrig bemödat sig att längre ifrån än i hemorten tillegna sig strödda delar af andras konst och uppfinningsförmåga, aktade icke för rof att med begagnande af expositionsvårdarens, förvaltarens, eller hvad han må kallas, br Länmarks oförlåtliga enfald eller mindre rättskänsta, begagna timmarne före den, då expositionen öppnades, att, enär hr Länmark egde nyckeln till instrumentet i sitt förvar, taga öfversigt af instrumentets byggnad och konstruktion, mäta och affatta dess beståndsdelar, hvarvid hände att, då undersökningen drog länge ut, tiden förled och spektatörer samlades, vederbörande i brådskan tillfogade instrumentet en, ehuru obe:ydlig skada. Detta förhållande kan konstateras af vittnen och är derjemte af hr Söderberg sjelf erkändt i vittnens närvaro, likasom af hr Länmark. Nu är det visserligen sant, att hr Söderberg med några timmars afmätande af stränglängder, m. m., icke kunnat lyckas att förvärfva åt ett af honom sjelf förfärdigadt instrument efter min modell den angenäma touche, den starka och fylliga klang som utmärker min skapelse, enligt kongl. musikaliska akademiens ampla bevis, egenskaper, till hvilkas förvärfvende jag uppoffrat år och vidsträckta resor; men då hvar och en är rädd om:sitt, efter ordspråket, och ingen är berättigad att ägaren ovetande, vända sig till godo och nytta dess uppfinningar, metoder, konsterepp, m. m., utan föregången ärlig och upprigtig öfverenskommelse med inventorn, ej heller en till vård af exposerade artiklar förordnad person eger, emot exponentens afsigt och utan hans samtycke och under hans frånvaro, tillåta annan person att, hvad men säger, stjäla konsten, har jag ansett mig Löra låta denna händelse komma till den resp. musikaliska allmänhetens kunskap, under reservation af all sammanblandning eller kollision emellan de arbeten i min väg herr Söderberg, med ledning af de momentella och flygtiga upptäckter. han lyckats åtkomma från mitt arbete, och de arbeten jag framdeles på och utan beställning kommer att resp. musikälskare och älskarinnor tillhandahålla. Stockholm den 24 Juli 1847. Nils Silow. Undertecknade intygar sanningsenligen hvad uti herr Silows skrift är anfört emot hrr Söderberg och Länrmark. Stockholm den 24 Juli 4847. M. RB. Ringström, P. Hylen, Musikal. instrumentmakare. Fortevpianostämmare. Nu