Aftonbladet – 27 juli 1847, sida 2

obetydlig, men ypperligt vald åt ett ungt fruntimmer, on ej egde någon id om skådespelskonsten. Det går ju förträffligt!... Har frun uppläst rollen för någon annan? Ja, för min syster,, svarade Louise. Och hon fanr föga eller intet att anmärka., Clewberg gjorde en lätt böining på bufvudet. Kungen har befallt mig säga frun, att hon äfven hä dagligen fortsätter sina sångöfningar, samt alt hon, så sn:r hon återkommer till Stockholm, skall taga lektioner ifran syskan af en aktör vid namn Grönlund... Han är märk. värdig i mycket, den mannen. Först för sin fransyska, så för sin ovanliga litenhet, och slutligen för sitt medfödd: utseende af dummer jöns. Han är för öfrigt fryntlig oct glad, och tycker om att man skrattar i hans sällskap., Ack hvad det vore präktigt, om han kunde lära henne let med! utbrast Louise åter. Alla mina lektioner i der konsten hafva ej baft minsta framgång. Uti den lilla rätt vackra teatersalongen voro redan all: talseenens aktörer och aktriser församlade. Ibland den rådde ej ssmma förnämhet, som bland medlemmarna uta den lyriska scenen. Ty Karsten ville der oupphörligt var: kung, och Stenborg, som hade mera mjukhet, åtnöjde si; med alt endast vara en grand af Spanien. Så snart Albertina och Louisevisade sig, kom Clewberj emot dem, fattade den förstnämndas hand och presenterad henne för mamsell Löf. . Under det de begge samtalade, föllo Albertinas blicka på en ej mera ung man, stor och något korpulent, son stod der i ett hörn och såg ganska tafatt och förlägen ut ingen talade han vid och ingen talade vid honom. Alber tina trodde att det var en vaktmästare. Det vanliga ropet: kungen kommer! hördes; alla tyst nade och veko åt sidan. För den dramatiska konstens sannavänner var de otvivelaktigt ganska intressant att få bivista de repetitio tioner, dem Gustaf IH och Carl Fersen dirigerade. Der var kungen störst, der var hans rätta plats, de befanns han aldrig falsk, aldrig opålitlig. Tvärtom, i skil dringen och framställningen :f passioner, af själens och sin