2 — — — Huru häpnrade ej Albertina, då hon såg den tafatte mannen, som hon trott vara en vaktmästare, framträda ur sin vrå. Det förlägna i hsns väsende var såsom bortblåst. Han spelte guvernörens far, en förnäm spanior, och för ädelhejen i bans spel glömde man ända till hans gråa, dåliga rock. Det var De Broen. Kungen var vid utmärkt godt lynne, närmade sig sjelf ill Albertina och tal de några ord vid henne, nämde, att Clewberg berömt henne för uppläsandet af rollen, och tillade, att, om hon så fortfore, skulle hon på nyåret kunna debutera. Fru Miller kade tillsagt benne att besöka sig på eftermiddagen. Men, himmel, hvilket kaos mötte hon ej der! Man hade ätit något sent... nu lågo teaterprydnader, musikalier, egna kläder, matförråder, om hvartannat. Stig in, fru Wäsströmlb sade teaterdrottringen. Blif ej förskräckt för Cen kär oorduingen... jag är ej hemma os mig nu. Här, herr baron! hon vände sig till en närvarande ung man, får jag presentera en blifvande actrice et cantactrice .. est elle pas belle? Baronen litsade kasta en flygtig blick på Albertira. Pres de vous,, svarade han fru Möller, qui peut Fåtre? Ma cherel återtog fru Möller. Jag bad henne komma till mig, af det oartiga skäl att få besvära henne. Skulle hon vilja vara god och sy fast denna garnering? jag skall ha klädningen i morgon och hinner ej sjelf. Med mycket nöjel svarade den okonstlade Albertina, som ej anade, att fru Möller gerna ville göra benpne till ett slags kammarjungfru. S Hon satte till arbetet, cch blef under tiden vittne till det lif, som fördes hos en förnäm aktris, lika brokigt, som hennes roller. . Herrar, allt ifrån exeellensen till fändriken, och deremellan aktörer och aktriser, hvimlade om hvarann ut och in. Af osktniog för ställets gudomlighet, brydde sig ingen om Albertina, -ehuru mycket man än sneglade åt det fönsier, der hon satt. : Toilett-timman nalkades, och svärmen miste ändtligen skingra sig något. Drottningen af Mycene behöfde plats för sig, teaterskräddaren och en piga.