I SET ON), EN SKILDRING FRÅN SLUTET AF FÖRRA ÅRHUNDRADET. TREDJE DELEN. TJUGUFJERDE KAPITLET. Eldsvådan föregående aftonen hade lyckligtvis varit 2 föga betydenbet. Den hindrade dock teaterns medlemm2a1 att komma sig riktigt i ordning och Albertina att taga sit rum i ögonsigte, hvilket bon nu på morgonen så mycke! nuvgare g.orde. Hon fann det litet, men täckt möbleradt, och såg sig för första gången 1 besittning af en toilette, eller, som det då kallades, ett nattduksbord. Hon öppnade dörren till salen, som låg emellan hennes och Louises sängkammare. Det var ett större rum, tjenande till både salong och matsal. Medlersta fönstret utgjordes af en glasdörr, som gick ut till alleen. När hon uppdrog gardinerna, var det ännu så mörkt ute, att mar ej kunde urskilja föremålen, och allt låg begrafvet i djur tystnad ... Utom posterna, var hon troligen på stället der enda, som ej sof. Nöjenas och courtoisiens timmar vor länge sedan förbi: dagens mödor och bestyr bade ej änm vaknat. Men hvilket skådespel af rörelse, af lif, öppnade sig e ett par timmar deref:er! Bullret förekom, under hofvet vistande derstädes, långt mera störande, än i sjelfva staden Klockan åtta kom kongl. sekreter Clewberg till Al bertina. Nå, fru Wäsström, kan hon sin roll? Jäl Ville frun ha den godheten upplä:a den! Jag skall g replikerna. Frun har förmodligen iakttagit den enkla re geln, på hvilken all dramatisk konst hvilar, att försätta si i den persons ställe, som talar ... handlar ... Jag har åtminstone bjudit till. Nå väl, lät höral Albertina uppläiste rollen mycket väl. Den var högs ) Se A.B. JM 99—102, 105, 408, 108, 441, 413, 115, 116 418—121, 132—136, 138—214Z, 146, 147, 449, 250, 457—16!