Aftonbladet – 26 juli 1847, sida 3

Målarens förtjusning var nära att stjelpa dem i dike Ni kör zum Teuffel, herr Täpprel skrek Heffner. Lyckligtvis märkte Desprez nog hastigt faran, för ait kunna undvika den. Det tillgick så, att, då Sparrens vagn körde förbi, måste Desprez naturligtvis hålla åt sidan; och, i hänryckningen öfver Albertinas skönhet, glömde han att köra upp på vägen igen. i De hade kommit till Nockeby backe. Desprez höll stilla, för att njuta af den herrliga utsigt, som här öppnar sig för åskådarens blickar. Mälaren, i skymningen begjuten af månens: milda sken, liknade en ofantlig silfverduk, på hvilken den lilla täcka Kärsön stod såsom en platå. i Vojez dennå ärrligå angblick! Ser ni detta ärrliga palåts, så öngderbar, så mysterieux stå der! Två silfverflådör leda dit, mäng vägen öfve mörk och slipprig, och monstrer lyra öngdir vattnets bedrägliga skimmer; öfver desså brygör måste vi fara... Ve oss! Ve allå! som med falsket och trålöstt öfver dem vill ängfrängå i desså Hesperiens råsanggårdår, dem fortidangs gydår. och Herotr bevåkaå. I detta ögonblick upplågade vådelden framför dem. Flamman vidgade sig snart och kastade sitt blodröda sken på en mörk sky, som just nu tågade öfver firmamentet. Belysta af lågan, stodo slottet och trädgården liksom i en förklarad glans. Sel, ropade Desprez. Un förfärlig drake framvältår sig, an spryta eld, ans brännängde angdedrägt förtära allt -.. Que vois-je?... Ny Spastarå med sitt barn i armår söker förtviflangde, fli lågornå, son bära gamla fader yr elden, och de frigjorda Salamangdrår dangsa i skinychota yrsinnig Gystafs ;Versailles ... ..Se svarta rangd, som om: gifvå -blodröda molnet, det vara röken: af derås-ängde.... Mais, mon diev, Affnör,.ni; ni tiga... Vil ni ängte svara?