Aftonbladet – 26 juli 1847, sida 3

ligen något hemska ut, både de fristående och de, som ti hälften voro skymda af trädens skuggor. Baron Sparres livr6 gaf vagnen rältighet alt passer genom trädgården, i stället för omkring staketet. När d kommit in på vägen, varseblef Albertina den stora bas sinen, och, midt uti den, Apollo, dödande Python. De! gigantiska bilden, den slingrande ormen, gjorde ett häftig intryck på henne, som aldrig sett något dylikt. Louis2 lät vagnen hålla. Det är en vattenkonst; i morgon afton får du se der gå; då kastar ormen ur sitt gap en förfärlig vattenstråle. Mörkret höljde nästan allt, innan damerna framkommo och de hade ej ännu hunnit taga sina tre rum i ögonsigte innan ett häftigt tumult och ropen: elden är lös! trängde till deras öron Annu hade tvenne hithörande personer ej anländt: de voro Desprez och Heffner. I början af färden hade de grälat litet smått, ty begge gåfvo hvarann skulden för, at de kommit så sent ut; men innan de hunnit till Tranebergsbro voro de åter de bästa vänner i verlden. De åkte i schäs, en uslig häst hade de, Desprez körde. På halfva vägen vid pass, körde Sparrens ekipage om dem. ,Thär är then vackre sångerskel skrek Heffner. Ett enda ögonkast, äfven vid den hastigaste förbifart öfvertygade den utmärkte målaren om hennes äfven så ovanliga, som hänförande, skönhet. Oh grand dieu! hvilken ärrlig modöle skylli ej denni demoisell bli till en Psyche, en Venus, om änns vext var: likå skön med änns ansiktel Hören sie, monsicur Täppre! hennes fikur är ännt vackrere! Jach har alltrich sett såtene fetter, såtene är mer. Tät schall man pli en prächtich. Armite....l On skilå stå modele, si jen supplierai 1e roi å ge noux!