Aftonbladet – 26 juli 1847, sida 1

SET ON), EN SKILDRING FRÅN SLUTET AF FÖRRA ÅRHUNDRADET. TREDJE DELEN. TJUGUFÖRSTA KAPITLET. Lovise var så sysselsatt i sitt inre rum, att ban ej hörde baron Sparre, som under tiden inkommit, förrän han tilltalade henne. ; Vet du, Louise, att din vänskap för fru Wäisström gör.... Mais, mon dieu, qwest ce que cest? At hvem ämnar du denna dyrbara present, om jag får fråga?n Louise brast ut i skratt. 2 Jag skrattar, men det är, min Gud, ingenting att skratta åt! Mins baron den der unga karlen, som baron sjelf omtalade, ha blifvit bestulen på Rotebro, hvarigenom hän hindrades från en resa.,.. Jag tyckte det var synd om honom, köpte det här lärftet till två skjortor .... Albertina har sytt dem... byxorna och rocken lät jag köpa i i ett klädstånd, och det der ämnar jag nu låta Wahlgren tillställa honom . ... Jo det är just en vacker god junker den der. Hit kommer han passlös, påstår sig vara bestulen, utan attbevisa det, fordrar, att man skall återskaffa hans förlorade effekter, och under afvaktan derpå låter han värfva sig till gardet .... Kära Louise! du får inte slösa så med dina välgerningar både likt och olikt; du bör åtminstone känna dem, du bortkastar dem på... de mest behöfvande hålla sig vanligen minst framme .... Det blir dyrt att i längden utan urskillning så der kasta ut den ena summan efter den andra... . : ) 8e A. B. ps 99—102, 105, 108, 109, 111, 143, 115, 116; 113—1921, 132—136, 138—144, 146, 147, 149, 150, 157—168.