Aftonbladet – 24 juli 1847, sida 2

TUDSUI 220 MUWSEUde ——— LV r— — Det utslag, som kämnersrättens fjerde afdelning afkunnat öfver ansvarige utgifvaren af Söndagsbladet, och hvarigenom han bifvit dömd till ett straff, som, med undantag af lifvets förlust eller landsflykt, är det svåraste, som kan drabba någon för det åtalade slaget af tryck. frihetsbrott, är en händelse af den art, att der ovilkorligen måste föra uppmärksamheten på de lagrum, som uti denna röttegång vwarit i fråga. Den fråga, som juryn hade att besvara och besvarat med ja, ver huruvida de åtalade ställena i Söndagsbladet voro brottsliga enligt 3 8 mom. Tryckfrihetslagen. Detta lgrum handlar om smädliga uttryck om rikets embetsoch tjenstemän i och för embetet, och innehåller tillika, att brottet skall straffas efter cllmän lag,. Men man finner också, att det kepitel i Missgerningsbalken, som för ett sådant fall skall tillämpas, och jemväl blifvit åberopad!, nemligen det 60:de, och serskildt ö5:te S deraf, innehåller en vidsträckt latitud. Det lyder nemligen så: Skrifver och sprider någor ut sådan smädeskrift, som rörer en eller fleres heder och ära, goda namn och rykte, vare lag som i 4 stadgadt är (d. v. s. enligt straffbestäc:melsen i 4 S: vare ärelös och pligte dertill med spö eller ris, fängelse vid vatten och bröd eller landsflygt, som saken och personen är Ull; göre ock offentlig afbön.) — — Går den (smideskriften) ej å heder cch ära, men är elJest skymflig och förklenlig; streffes med föngelse eller böter efter omständigheterna och göre dertill offentlig afbön. Tager man nu i betraktande, att lagen med beskyllningar, som gå på heder och ära, endast menar sidana, hvilka skulle medföra ärans förlust för den tillvitade, om sjeifva det omtalta faklum varit sennt, så synes en närmare granskning af Söndagsbladets åtalade artiklar, enligt vår öfvertygelse, ingalunda kunna medföra det resultatet, att beskyllningarna mot kyrkobherden Ekdahl äro af denna art, men väl att de med fulli skäl kunna kallas cljest skymfliga och förklenligan. Då milet är underställdt kongl. hofrättens pröfning, så bör man kunna taga för afg ordt, att denna pröfning af gradationen i förbrytelsens beskaffenhet tages i noga öfvervögande.