det af en af honom författad sång. Derefier uppträdde hr prof. Böttiger som talare, och föreslog i ett lika skönt som varmt och inspireradt tal, åtföljdt af uppläsandet af ett af honom för tillfället författadt skaldestycke, som här npedanföre meddelas, den andre skålen för skalden från brödrariket, hvarvid vid reciterandet af skaldestyckets tvenne sista rader en frisk lagerkrans fästades på den store skaldens hufvud ). Ordförande kurator, hr Rydberg, föreslog sedermera skålen på den akademiska ungdomens vägnar. Hvarje skål åtföljdes af hurrarop och fanfarer af Uplands regementes musik, hvilken äfven under hela tiden lifvade festen genom sina prestationer. Sjelfva Auka-Thor lät sin väldiga åska dundra hela aftonen till långt in på natten, samt genomkorsade rymden med ljungande blixtar. Till festen författade verser utdelades och meddelas härmed åt allmänheten. TILL ADAM OEHLENSCHLÄGER i Upsala den 19 Juli 1847. Vår stad är arm på Ungdom och på Sång, De gröna träden lockat dem ur buren; Den bok, som nu studeras, är Naturen, Den ligger öppen sommarnatten lång. Men hvarför — fråga vi — ack hvarför eger Ej Fyris nu sin skog af Ungdom qvar, Att ropets jubel: här är Oehlenschläger! Må tusenfaldigt kräfva ut sitt svar. Din spira, Sångarkung! är snillets bloss, Din krona växte utur lagrars sköte, Och från den thron, Du ärfde efter Goethe, Ditt välde sträcktes icke minst till oss. Vi länge solat oss i dina lågor Med Helge, Hakon Jarl och Aladdin: Din Sång var bryggan öfver Sundets vågor, Och hela Norden kallar Dig för sin. O se Dig kring! Du är ej främling här, Der Saga sig i gråa elfven lögar: Träd opp, Du siare, på minnets högar, Träd djupt uti dem en, och lyss och lär! Hvad urnan efter tusen vintrar säger Om kungabjertat, som till aska brann, Hvem kan det veta så som Oelulenschläger, Hvem kan för verlden sjunga det som han? Men när du lyktat har din Odysså, Din sommarfärd kring Nordens blanka sjöar, O helsa hem till dina gröna öar Från skuggorna af Wasa och Linn6! Och vet: kring dem bor ingen glömskans häger, Men skogen sjunger här i hvarje topp, Och med en krans ännu åt Oehlenschläger Står Frithiofs Sångäre ur grafven opp. Btr.