Aftonbladet – 22 juli 1847, sida 1

. SEXTONDE KAPITLET. Men, min bästa Albertina, hvad har nu händt igen?) frågade Louise, då Albertina en dag besökte henne, dinc ögon äro svällda af tårar; bvad har händt?n Ått ödet oupphörligt gäckar och förföljer mig; att så snart jag någonstädes finner trefnad, ryckes jag ovilkorlig! derifrån.n Din svärmor måtte väl ej vilja föra ut dig på landet... det vore då för mig det bittraste, som kunde hända! Jag vet ej, om din vänskap är lika varm, som min; men jag tillstår, att jag aldrig varit någon så innerligt tillgifven som dig, och din förlust vore mig oersättlig .... Nej, söta Louise, det är ej fråga om att lemna staden, utan... men jag skall berätta dig förloppet ...., Du vet, att jag hela dagarna veckan igenom sultit Kos fru Hellgren, som broderar kungliga livreet och vaktmästarnes rockar... således var jag urståndsatt att stundeliBen uppmuntra min svärmor, som sminingom tycks förfalla i allt djupare och djupare svårmod. 1 går, då jag kom hem, såg hon litet nöjdare ut, och, då jag deröfver förklarade min glädje, svarade hon: det bör du inte förundra dig öfver... jag har så ställt till, att vi ska spara tvåtredjedelar af vår hushyra; och vi måste spara, ty utsigterna för vårt bestånd, Albertina, mörkna mer och mer. Nå, hur har svärmor då beslutit att göra? frågade jag... Jo, ser du, jag har beslutat att vi skola flytta. Grönstedt har varit så beskedlig och skaffat mig ett stort, gladt och varmt rum för tredjedelen af den hyra, vi här betala. Jag bar redan underskrifvit kontraktet. ... Jag var nära att utbrista i tårar... du vet, hur nöjd jag är med mina små rum .... oo Söta Albertina!, föll Louise henne i talet: Grönstedt? ... du nämde Grönstedt! hvad är det för en persedel ? Albertina upplyste benne härom,