den, såsom sådana, numera kan sägas icke återstå någon an.an styrka, än den, som hemtas från den ännu qvarstående, på redan försvunna elementer grundade och af allmänna tänkesättet ej längre uppburna rättighelen, alt vid riksmötena representera svenska folket. Lögges nu härtill, att, i följd af samhällets fortgående utveckling, utur och bredvid dessa stånd, talrika medborgareklasser småningom uppstått, som, ehuru i besittning af betydlig förmögenhet samt genom kunskaper och bildning fullt jemförlige med de bäst lottade inom de förra, och derjemte mäktigt inverkande på det offentliga lifvet genom sin delaktighet i stats-bestyren, ändock sakna en vigtig politisk rättighet, hvarpå de med allt skäl hafva anspråk, så synes tiden vara inne och det allmännas väl högt påkalla, att, med åsidosättande af de föråldrade ståndsoch korporations-åsigterna, ombilda representationssättet endast på medborgerlighets-principen såsom hufvudgrund. Utom vär representations mest framstående fel, som är att härleda från ståndsprincipen såsom grund, i följd hvaraf ej sällan händt, att det allmännas väl blifvit underordnadt enskilda ståndsoch korporatiops-intressen, samt att, under konflikten dem emellan, serdeles vid kritiska tidpunkter, statens sanna fördelar blifvit uppoffrade för de senares mera inbillade än verkliga, förefinnes i den närvarande ståndsrepresentationen, enligt komitens tanka, äfven ett annat fel, hvilket, om ock ej i samma grad som det nyssnämnde menligt för det belas harmoni och mången gång olycksbringande i sina resultater, likväl ej annat kan än bidraga till förminskande af säkerheten för samhället, att ernå de välgörande frukter, som äro och böra vara hvarje representations hufvudsyfte; och detta fel ligger uti våra riksstånds inre organisation och grunderna för representationen inom hvartdera serskildt. Att en representations-rält, grundad, såsom hos adeln, endast på födseln, äfven om den kunde synes gifva representanten större sjelfstöndighet, dock i sjelfva verket gör den vistiga rättigheten allt för mycket beroende af slumpen, torde lika litet kunna bestridas, som att karakterens fastbet och andra hos representanten lika nödiga egenskaper icke alltid åtfölja den tillfälliga börden. Och om, på ena sidan, visserligen bör medgifvas, att genom denna födselns rätt, mången utmärkt förmåga blifvit representationen tillegnad, så torde likväl, å den andra, ej kunna förnekas, att härigenom långt flere dit inkommit, för hvilka i annat fall lagstiftarekallet aldrig kommit i fråga. Likaledes torde, hvad presteståndet beträffar, med skäl kunna anmärkas att detsamma, med det undantag endast, hvartill vetenskaps-akademiens representationsrätt nu mera kan föranleda, uteslutande består af embetsoch tjenstemän, af hvilka någre äro sjelfskrifne, andra åter valde till ett antal, alltför talrikt i förbållande till de väljandes, bland hvilka icke destomindre röst blifvit förvägrad åt ett med stat och kyrka så nära sammavhängande element som skolan. Emot borgareståndets sammansättning åter synes den anmärkningen vara befogad, att rikets mindre städer, oansedt den jemförelsevis ringa vigt, desamma i merkantilt och industrielt hänseende hafva, icke destomindre, genom antalet af sina representanter, utöfva ett alltför stort och öfvervägande inflytande på ståndets beslut, emot rikets större och folkrikare, hos bvilkas ombud dock måste förutsättas vidsträcktare insigter både i hvad som rörer handelns och näringarnes stora intressen, och i allt öfrigt, som kan blifva föremål för representationens öfverläggningar. Och hvad slutligen vidkommer bondeståndet, torde, äfven med erkännande af enskilde medlemmars personliga värde, den anmärkning cmot ståndets sammansättning ej sakna grund, att derstådes, åtminstone icke annorlunda än undantagsvis, inträde är beredt för de kunskaper och den insigt i statsmannavärf, hvilka äro så nödvändiga vid rådplägningarne om samhällets högre och vigtigare angelägenbeter. Allt ifrån de tider då ståndsoch korporationsväsendet uppkom och samhället för sin utveckling var i behof af detsamma, har dess utmärkande egenskap varit att serskilja; i början onekligen i det goda syftemål att göra slut på de enskilda blodiga striderna, befrämja möjligheten af fredliga yrkens fortkomst och såmedelst framföra folken till förädling och hyfsving. För vinnande af detta mål voro ock de serskilda stånden och korporationerna i förstone loch länge derefter både förtjenta och i behof af egna rättigheter och förmåner. Men med dessa, som de visste förskaffa sig och som slutligen gåfvo dem politisk makt, utbildade sig äfven allt mer den ursprungliga afsöndrande karakteren, samt i förening dermed den irriga föreställningen, att de, i stället för att hafva varit blott medel, verkligen i för sig utgjorde ändamål, eller de grundelementer, hvarpå samhällsbyggnaden borde hvila. Alt stånden hos oss, sedan de uppfyllt sin bestämmelse, hvarken så varit eller äro, och att samhällsinrättningen icke på dem hvilar med trygghet, bevisas tillfyllest deraf, att det just varit afundsamheten emellan dem, samt begäret, än på det enas än på Idet andras side, att antingen vinna enskilda fördelar loch öfvervägande inflytelse, eller förhindra ett annat lifrån ernående deraf, som, med åsidosättande af det Jallmännas väl, mer än en gång bidragit till folkfriIhetens fall, samt städse lagt binder i vägen för samIhällets jemna gång till förkofran. Missnöjet häröfver hos nationen, en tilltagande upplysning i landet och deraf spridd klarare insigt om individens rätt och Ibetydelse, utan allt afseende på stånd, i förening med vigtiga samhällsklassers uppkomst utur och bredvid de privilegierade stånden, hafva ock varit anledlningar dertill, att dessa tid efter annan måst afstå Ifrån sina exklusiva företrädesrättigheter och bland sig inlåta frammande elementer: men i och med detta Ibafva äfven stånden sjelfva de facto förnekat värdet laf-sin ursprungliga exklusiva karakter, och medgifI vit otillräckligheten nu mera för ståndsrepresentationen, all vara elt sannt uttryck af hela folkets lvilja och önskningar. Vid sådant förhållande och då härtill kommer dels latt i sjelfva ståndsbegreppet, tänkt i sammanhang med hvad uti en stat med representativ författning, lförnuftsenligt bör utgöra vilkor för samhällsmedlem