Aftonbladet – 20 juli 1847, sida 3

gossens svar — men kanhända att han var vid — krigsflottan i Carlskrona.x Jag lemnade nu Skåne bakom mig och inträdde i Blekinge. Det var en den skönaste sommarafton; uppe på en liten bergskulle satt en getaherde och tutade i sitt bagghorn, på andra sidan bamrade i den förbirinnande ån en af lummiga träd halft undangömd qvarn, ur hvars glugg ett vackert flickansigte tittade behagfullt fram. Jag gjorde mig i fantasien upp en liten roman, och tänkte mig herden suckande på berget: Der nere djupt i dalen bland buskar och al vid den rinnande bäck, der står en liten mölla och hamrar sitt täck-ä-täck. Der bor en liten möllartös, så fin en rosenknopp, hon har två blåa ögon, som en gång sett hitopp; sen dess med sorgset hjerta jag sitter på klippans topp. OQO, vore jag den möllar, som der finge bygga och der finge bo! men ve, den fagra tärnan har gifvit en ann sin tro. Och möllan går sin jemna gång Der nere i sin dal, och bäcken dansar lustigt och ystert som till bal; och ingen vet på jorden mitt stilla, mitt tysta qval. Vs gZ — Piteå d. 40 Juli. Enligt skrifvelse från Neder-Calix af d. 7 dennes, meddela vi följande: Måndags afton d. 5 dennes omkring kl. 40 inträffade den olyckshändelse, att vådeld uppkom uti förre kyrkovaktaren Pehr Westrings i kyrkostaden gård, såsom det efter all anledning förmodas, deraf att några okända Öfver-Calixboer, eller Finnar, som på marknadsfärden passera ned efter Calix elf, hvilka förut å aftonen besökt Westring, samt rökande dels legat, dels sutit ute å gården och bakom dess vedhus, vårdslöst umgåtts med elds uppflintning eller fällning från deras pipor, att den, såsom det velat synas, uppkommit utanföre och inträngt genom väggen i vedhuset, antändt veden deri, och under uthållande nordlig storm hastigt spridt sig, ej mindre till Westrings alla öfriga hus och inbysesmannen Olof Berggrens nära belägna gårdshus, utan äfven till handlanden E. M. Meijers i närheten belägna magasin, vagnslider och källarbod, samt källare, hvilka alla blefvo ett rof för lågorna, fastän, så snart eldsvådan blifvit upptäckt och klämtning skett, mycket folk tillkommit för eldens släckning. Med flitigt begagnande af kyrkans, handlanden Meijers egen och 2:ne andra sprutor, har det likväl lyckats att freda förenämnde handlandes 2:ne manbyggningar och ladugården, men Meijers närbelägna 2:ne stolpebodar, likasom allmogens närmast uppsatta stallar blefvo, till förekommande af eldens vidåre spridande, utkastade. Vid denna eldsvåda har handlanden Meijer uppgifvit sig förlorat betydliga varulager, särdeles hvad som varit förvaradt uti dess källare, hvilket allt lärer gått förloradt. Om icke stormen under natten till d. 6:te till all lycka gifvit sig, hade troligen större delen af kyrkostaden, om icke helt och hållet, likasom ofvannämnde byggnader, uppbrunnit. Också har den olyckshändelsen timat, att bonden Anders Rönnqvist från Gammelgårds by, som tidtals varit besvärad af faliandesot, då han förmiddagen ofvannämnde dag, d. 5 dennes, i sällskap med sin 44:årige son varit sysselsatt med skogsröjsel vid stranden å dess inägsskifte, fått ett häftigt anfall af örenämnde sjukdom, fallit framstupa på våtländig mark, hvarå funnits så mycket vatten, att det gått öfver hans mun och näsa, samt således genom qväfing tillsatt lifvet, innan dess son, som icke haft vegrepp att å sida vända, eller lägga något under in faders hufvud, från hemmet tillkallat dem, som kulle upphemta dess far, hvilken under tiden, som örmält är, aflidit. (N. P.)