Ändtligen kom vagnen. Trogen sitt löfte, åtföljde den beskedliga Elsa Albertina hem. Goda fru prostinna!, föregaf hon, unga frun blef så hastigt illamående hos grefvens, och som jag i alla fall skulle åka bort, erbjöd jag henne plats i vagnen. Derefter hjelpte hon till att afkläda-Albertina, hvilken, så skymfad och skrämd som hon blifvit, var verkligt sjuk. ELFTE KAPITLET. Nå, Wahlgren, hvarföre kom inte fru Wäsström, som hön lofvade? frågade Louise betjenten. Fru Wäsström ligger sjuk. När jag kom dit, hade hon nyss blifvit hemförd i hyrvagn från grefve Adelheims.n Den arma. menniskan tar lifvet af sig med sitt ihärdiga sittande... tänkte Louise, under det ett flyktigt moln af oro sväfvade fram öfver hennes anlete;... jag har lust att gå dit och se om henne. Hon har hvarken tillgång till läkare eller medikamenter. Tänka och handla var för Louise ett. Hon kastade saloppen på sig och gick. Albertinas tillstånd var verkligen betänkligt. Hon låg i stark feber, ådrorna i pannan ochvid tinningarna voro högt svällda öch bultade förfärligt. Men det, som väckte Louises särdeles uppmärksamhet, var, att den sjuka, så snart någon nalkades hennes säng, kastade skygga och förvirrade blickar omkring sig och skrek: kom inte hit! kom inte hit och stundom: rädda mig! rädda mig! hvarefter hon sjönk i ett mumlande, som ingen kunde förstå. Fru prostinna, vi måste skicka efter en läkare, Åb, det är väl inte så farligt! Jag skall säga mamsell, att jag är litet doktor sjelf. Jag kan nog förstå hvaraf det kommer ... Stackars barn! Hon har haft så många sorger den här sista tiden, och se, dem tål ju inte ungdomen vid... och litet förkylning till..., Detta prostinnans yttrande härledde sig visst icke af liknöjdhet eller kallsinnighet, utan :af vana att på landsbygden få bjelpa sig utan läkare, som långväga och således sällan efterskickas, förrän döden redan tryckt sitt insegel på de blånande läpparna. Louise: betraktade åter den sjuka. Nej, fru prostinna! förlåt, att jag är envis, men det här kan bli farligt... fins ingen att skicka? Jo.n Nå väl; skicka då till assessor Svensson! Prostinnan kan aldrig tro, sådan ädel mån och menniskovän han är.