min grefvinnas rum, der hvart ögonblick folk kunde komma? Förmodligen väntade hon sig en heure de berger, kanske äfven penningar, och blef ursinnig, då hon såg sig bedragen i sin väntan .... Säg fru Wäsström, att jag för alltid förbjuder henne inträdet i detta hus, att jag af aktning för detta mitt hus och min grefvinna, af medlidande med den unga: qvinnan, skall förtiga hela denna histoire scandaleuse och ej exponera hennes ryktelv Hushållerskan stod så bestört, att hon ej kunde frambringa ett enda ord. Hon neg efter vanligheten ganska djupt och ämnade gå, då grefven frågade: Du är så klädd; ämnar du gå bort?) Nådig grefve, jag har varit borta hela dagen hos min slägtinge, och vi skulle gå ut till Carlberg, då hon fick ett oförmodadt bud ifrån en bekant, som hastigt insjuknat, och då gick jag hem.n Ja så, cest bien! Gå nu, kära du, och säg fru Wäsström, hvad jag sagt. Husbållerskan gick ner, icke rätt vetande, om hon drömde eller ej. Om hon ej varit så noga underrättad, som hon var, om ej hela husets personal, ända till och med portvaktaren, varit ställd på orlof för dagen, så skulle hon hafva trott hans ord. Nu var detta henne omöjligt och hon fasade för hans elakhet. Hon klappade på skafferidörren; sedan hon sagt sitt namn, öppnade Albertina. Den tiden ansågo tjenare sig ännu, isymnerhet i de större husen, som elt slags vasaller. MHushållerskan var född på ett gods, tillhörigt familjen Adelbeim, hade blifvit uppfostrad af gref Antoines farmor, Adelbeimska husets ära var hennes egen; således blygdes hon, å ena sidan, att framställa grefven, som en så fräck lögnare, och å den andra hyste hon för stort deltagande med Albertina, att vilja plåga henne med ord, hvilka kunde erhålla sken af misstanke. Hon beslöt att liksom af sig sjelf bedja Albertina upphöra att vidare gå dit, erbjöd sig att skaffa henne annat arbete, och bad henne för sin egen skull förtiga hela älventyret, framför allt för prostinnan. Så svag än Albertina var, sväfvade dock ett leende öfver hennes läppar. Hon kunde ej undgå att finna dessa råd mera välmenande, än nödvändiga.