Aftonbladet – 20 juli 1847, sida 1

Småleende öfver att smått kunna retas med honom, vände hon sig till sin svägerska: RA i Min söta Charlotte! egentligen ser jag ingenting, som kan afhålla. dig ifrån att villfara hennes begäran ... Hör, min kära Wäsström, gå beskedligt efter silt arbete, så får jag seln Albertina, som aldrig förr blifvit kallad för bara Wäsström och förmodade att grefvinnan tilltalat grefvens betjent, som var inne och kanhända hette lika med henne, rörde sig ej ur fläcken. Mais, mon Dieu! hör hon då inte, att jag vill se hennes arbete?, fortfor grefvinnan med temligen skirp ton. Förlåt! talade, grefvinnan till mig? Nå, det tillstår jag! cela sur passe raillerie ! utbrast grefvinnan och mätte henne från hufvud till fot med de hvassaste. ögon Albertina någonsin sett, jag ber öm förlåtelse, att jag glömde titeln! ..Vill fru Wäsström vara så gracieuse och hemita hit sitt arbete!s Albertina var nira att brista i tårar; så hade hon aldrig förr blifvit bemött. Adelheim var ursinnig på systern, ehuru han ingenting vågade säga, af fruktan att förråda sig. Charlotte, som märkte Albertinas djupa Hedslagenhet, hyste inom :sig de! innerligaste medlidande med henne... då i ett ögonblick scenen förändrade big. N Kommerserådinnan skrek till: Gud i himmelen! Asplund! hved felas dig?) ... du är ju blek som eött lik! Alla vände sina ögon på kommerserådet. Adelheim skyndade tll honom. DÅD, det är inte så farligt... sade den halft vanmäktige med matt, ståmmande röst; gif mig blott ett glas vatten!n . . i Albertina, som aldrig kunde se någon lida, utan att hasta till bjelp, sprang ut för att hemta det, men innan hon hånn återkomma, hade kommerserådet redan lemnat rummet Genom detta upptride förskonades Albertina åtminstone från grefvinnan M,..s impertinenta frågor, ty hon itervände strax till arbetsrummet, der hon beslöt att invänta grefvinnan Adelheim, hvilken ej heller länge dröjde.