Aftonbladet – 20 juli 1847, sida 1

mande hos sin fru... hennes föräldrar och grefvinnan svä gerskan. Minette hviskade vid sin matmor, likväl -ej så sakta att icke grefvinnan M.-..s fina öra uppfångade det. Åcky, är det fråga om den der vackra söommerskan, sor min kammarjungfru talat om? Låt henne komma in. Hvarj2 grefvinnan M...s önskan var en befallning fö hela huset. pVraiment, tres jolie!, :sade hoa vid Albertinas åsyn. Kommerserådet fäste dystra, stirrande blickar på de! ipträdande. Albertina vardt blyg och förlägen öfver grefvinnans ytt rande: det gällde henne; så mycket förstod hon, eburu hor ej förstod. meningen. : Nå, min lilla vänx, fortfor grefvinnan svägerskan, bor ser så ung ut, och är redan gif.l Huru gammal är hon? Aderton år.n Är hon redan aderton år? Man skulle tro henne knap past sexton; inte sant, Antoine?n — Fru Wäsström bar ett mycket ungt utseenden, sad han vårdslöst. Något eget i Adelheims röst väckte hans systers upp märksamhet, men hon fortfor, utan att låta märka sig: Kom närmare, lilla fru! Hvad vill hon min sväger ska, grefvinnan Adelheim? Imaginera sig, att jag är hon jag lofvar å sa place alt uppfylla er begäran. Albertina kunde ej qväfva en suck, som frampressad? af grefvinnan M...s förödmjukande ton, och vid anblicke! af grefven, som :hon nu afskydde, färgade blygsel och för lägenhet hennes; kinder högröda. Nå ? upprepade grefvinnan: . Albertina insåg nödvändigheten att tala och närmade sig till Charlotte: Pl Om jag ej fruktade, att grefvinnan skulle bli förtörna öfver min begäran, då grefvinnan så bestämdt uttalat en önskan, skulle jag anbålla om att få sitta henima hos mi och sy. Min svärmor är illamående, och jag har svårt at vara ifrån min lilla gosse.n t Grefvinnan M... kastade en. förstulen blick på sia bro! dch hennes slughet sade henne genast hela sarmamanhanget