Aftonbladet – 19 juli 1847, sida 2

henne det mest ädelmodiga bistånd; men hon gjorde våld på sin känsla och åhörde den bedjande med ett kallt och frånstötande utseende. I detsamma inkom grefven, klädd i galauniform. Han gjorde en artig bugning för Albortina. Se här, Antoine, sade Charlotte, är fru Wäsström, som tant skrifvit om., vO.n jag ej bedrar mig, har jag en gång på Rådmansö haft det nöjet att se er! yttrade grefven. Ja, hos mina fosterföräldrar. Grefven gjorde en böjning på hufvudet och vände sig derefter till sin fru. Min söta Charlotte! kungen har befallt mig att följa sig till Drottningholm, och jag kommer för att taga afsked af dig och lilla Gustaf. Barnet inbars och Adelheim tycktes med en faders hela kärlek öfverlemna sig åt dess smek, äfvensom han med ömhet kysste sin fru. Albertina blef icke litet förvånad deröfver. Det var ej den lättsinnige, fladdrande grefven, hon sett på Rådmansö; tvärtom, i hela hans sätt att vara framlyste allvar, förenadt med en hofmans förledande skick. Just i detsamma han tycktes ämna gå, vände han om. M:n ankomst,, sade han, phar visst afbrutit fru Wäsströms tal. Hvad var det hon berättade; hon talade så ifligt. Ack jo,, inföll Charlotte sträft, fru Wäsström har ej tid att komma till mig och sy; hon har tagit emot arbete af Sparrens mamsell. Albertina blef förlägen; uttrycket Sparrens mamsell kom henne att rodna. Min söta Charlotte, det fir du ej misstycka! Löften böra alltid vara heliga, i större som i mindre. Här är fru Wäsström i samma predikament, som en köpman. Om mamsell Ekerman kommer in i en bod och köper något, som sjelfva drottningen strax derefier äfven ville köpa, så an ju säljaren ej återtaga det, utan det måste bero på vänlig öfverenskommelse, Om du nu har mycket brådtom, så kan ju frun tala vid mamsell Ekerman, hvilken möjligen icke behöfver sin söm färdig så snart. Hvad säser fru Wäsström derom ? Det vill jag mycket gerna göra, och jag hoppas till och ned, att det ej skall bli svårt att erhålla hennes samtycke,