Aftonbladet – 17 juli 1847, sida 1

Gud i himmelen! då är bon ju ett spöke!... Ja, ja jag kunde nog tro, att aldrig en qvinna skulle ha lust att ,hjelpa en annan, som vore vacker. Hon såg på honom med ett bitande, skalkaktigt leende. I dag är det in:e baron Sparres beau jour! Hon gjorde en liten paus och återtog: i Den olyckliga är tvärtom mycket, mycket vacker. Motsatsen b-står barå uti, att hon är blond och jag brunett. I Således riskerar du ju inte det minsta med att rekomi mendera henne hos mig... jag förstår .. Men hör mig då!... Hon är hustru åt den vackra karlen, som Adelheim rekommenderade till grefvinnan orre e, all uppgöra hennes affärer. Ah2, nu kommer jag ihåg hela historien! Det är således fråga om Wäsström, som har varil engagerad i krigskollegium, men blef dänkörd. .., oo oMPå annat sätt berättade hans hustru saken. Det var gilvet. Likväl lär det förhålla sig så. Karln är lagligen förvunnen till en balans, och den miste ersättas. Hans egendom är tagen i mät, och det med rätta. Men om hela balansen är falsk ...? Det är icke möjligt. Ett sådant skurkstreck kan ingen våga föröfva. Och om karlen icke rymt eller dör, så kommer ju karlen tillbaka, och då står konom hans talan Öppen. nAck, nog har man sett orättvisor begås alltid! Det är sant, denna vore likväl för grof. Men hvad var det du nämde om hans mor? Jo, hon är prestenka och lär ha en liten förmögenhet. När de nu utmätte fru Wäsströms saker, värderade de dem för det första ytterst lågt, och sedan inbillade de gumman, att hon måste betala resten för sin son... Sparre skakade på hufvudet. Hvarföre skref bon under?, Louise skakade ännu mer på bufvudet. 1