Aftonbladet – 17 juli 1847, sida 1

var sysselsatt att ordna det lilla bordet framför honom yttrade han: I dag måtte du sannerligen vilja bära namnet Iris min kära Fovisa!l så brokig är du. Du är utrustad mec alla regnbågens färger. Gult damast-snörlif, grant broderar rosenröd sidenstabb, gröna saffians-tofflor, och puderkappar kan föreställa de små ljusa moln, som omgifva regnbågen Hur kan du vara så mångfärgad? Är det fult, herr baron? Åh nej! Det har du nog dragit försorg om att det e skall vara... Men sig nu, hvad är meningen med all det här? Ofverraskad, så alt hon var nira att slippa koppen frågade hon: : Hvad menar herr baron? Hm ... j:g menar... hvad menar du med den der deshabillten, och chokoladet och hela tillställningen ? Gissa l Åk, jag har länge sedan gissat rätt...du bliv röd som blod... hvad vill du? Hyad jag vill...jag vill... Nå väl! jag har skaffat mig en protcgen . . Nå, jag tillstår! Af hvad för kön? Du runkar på hufvudet, och på det hela taget var det också en dum fråga, ty, om den varit af mitt, skulle du nog aktat dig för att omtala det. Det är således en qvinlig... vill du, alt jag skall bli hennes protecteur? Ja, genom mig ... Ja så! Ar hon vacker?) Louise betraktade honom illparigt. Han skrattade. Du är just en näspärla, Lovisa lilla! Jag medger, att jag är för uppriktig, och alt man i ett fruntimmers närvaro ej bör tala om, vore det äfven en okänd skönhet . men jag trodde, att den, som är så vacker, som du, ...