Aftonbladet – 16 juli 1847, sida 3

skaffenhet, och är beredd att med liflig ed bekräfta hans oskuld. I den största hungersnöd skulle han icke ens hafva tillgripit en enda kaka bröd; huru kan man då föreställa sig, att han undansnillat penningar: eller något som varit honom anförtrodt? Han skulle skända sin salige faders namnl!... aldrig:. aldrig! Nej, nedriga menniskor bafva begagnat hans frånvaro; men Gud låter nog en gång brottet blifva uppenbart och den oskyldiges heder återställas.n Att mamsell Ekerman med sin verldserfarenhet icke så alldeles skulle sätta tro till modrens och makans försäkringar, var nästan gifvet; men... tänkte hon... om han är oskyldig, så äro de att beklaga, och har han bedragit dem, så äro de det i dubbelt hänseende, och mest af allt genom sitt öfvergifna, hjelplösa tillstånd... Jag måste åtaga mig dem. Hon satte sig, drog prostinnan och Albertina till sig, och fattade deras händer. Om jag ej fruktade att falla er alltför besvärlig,, sade hon, skulle jag bedja er berätta, huru allt tillgått. Hvad var er man ?) Albertina började omtala sina få, men bedröfliga öden. Förlåt, att jag afbryterl inföll Louise. Er man är således den Wäsström som var invecklad i Bergska processen ?, Ja.n . Louise runkade, nästan omärkligt, på hufvudet. Albertina fortsatte sin berättelse ända till innevarande morgon. Min svärmor och jag) fortfor hon, voro sysselsatta med vårt arbete, då de tvenne rättsbetjenterna inträdde... Ack! låt mig förtiga det ohyggliga uppträdet... med den skoningslösaste grymhet borttogs allt, ända till mitt barns vagga. Den stol, ni är så god och sitter på, tillhör värden. Likväl, fullföljde hon -sakta, smärtade mig mest, att man förmådde min svärmor att äfven lemna sitt. O!l icke allenast jag och mitt barn skola lida nöd, utan äfven hon. .. Tala ej derom, min dotter! Jag vill gerna lida allt, blott min sons namn kan räddas... jag är ju dessutom gammal; med mig kan det vara detsamma, mina år blifva kanhända ej så många ... icke bör jag knota öfver motgångar ... min lefnad har hittillsvarit så lycklig; -men-du, arma barn, och din lilla gosse ...l Mina olyckliga fruntimmer sade Eouise under tårar, dem denna ädla, så sällsynta strid emellan -svärmor och sonhustru aåflockade henne, hvad j ären att beklaga! Ni måste blifva hulpne! Tagen till en början detta ... Hon tryckte några riksdaler i Albertinas hand.